Tiden

Tiden är hur vi upplever den. Under pandemin när jag levde eremitliv så skrev jag av mig om tid, bl a detta i mars 2021:

”Jag väntar. En dag, en vecka, en månad. Livet rullar, på, posten kommer varannan dag, soporna töms varannan vecka. Värmen dröjer känns det som, men ingen nattfrost längre. Min försådd av blommor till balkonglådorna går trögt, hälften har inte grott och andra hälften växer sakta. Till och med tagetes växer sakta. Jag väntar”

I södra Spanien, i Cordoba föddes år 4 före Kr Lucius Annaeus Seneca som är känd som en framstående filosof. Han växte upp i Italien och skrev flera verk t ex Om livets korthet. Utan att jag läst dem själv, så har jag uppfattat att de handlar om att konsten att leva nu och att rätt uppskatta sina förutsättningar. Ju mer vi försöker att hinna med, desto mindre tid upplever vi som regel att vi har. Hur ska man få livet att gå ihop, tiden att räcka? Seneca hävdade att människan faktiskt inte lider brist på tid, hon slösar med den. Seneca skriver: ”Det största hindret för ett verkligt liv är den förväntan, som beror av morgondagen men förlorar den dag, som är…. Vart riktar du ditt öga, vad är det, du sträcker dig efter? Allt, som komma skall, är ovisst. Lev redan nu!”

Det är skillnad på tiden  som Seneca levde och den tiden vi lever nu oavsett pandemi, väntan på vaccinering, osv, men mycket har vi gemensamt. Tiden räcker faktiskt. Koncentrera på det vi/du vill och sortera bort annat. Prioritera.

Världsbroderidagen 2021

En sak jag prioriterade som intresserar mig oerhört (på grund av historiekopplingen) var när Broderiakademin under våren 2021 föreslog att samarbeta med Livrustkammaren inför Världsbroderidagen 30 juli 2021.  Uppgiften var att leta i de digitala samlingarna, hitta ett objekt som man kunde brodera och göra sin tolkning av. Här är resultatet som Broderiakademin presenterade. Nedan är mitt objekt och min tolkning. Jag gick lite långt och experimenterade genom att sy med kassettband en stilisering av del av broderiet på Drottning Desiderias kamkofta.

Jag är nöjd med stiliseringen och utkomsten av broderiet, men inte helt nöjd med monteringen tillsammans med gammal hardangerspets, där jag också broderat samma stilisering. Broderiet, själva stiliseringen syns inte riktigt. Det får vila just nu, när tiden känns rätt, kanske jag gör om monteringen. Stiliseringen gillar jag så den kommer jag att använda på annat sätt igen. När tiden känns rätt, räcker tiden.

Drottning Desiderias kamkofta, Livrustkammaren
Stilisering
Färdigt resultat till Världsbroderidagen 30 juli 2021

Knappar

Jag läser nu ‘Konsten att städa’ av Marie Kondo. Städat och rensat har jag/vi gjort hela livet, men det är intressant att se skillnad och likheter med den japanska inställningen. Boken är lättläst och visst behöver jag reflektera över vad jag/man sparar på. Det hela går ut på att rensa i kategorier och förvara på smarta sätt. Kategorierna man skulle börja med var kläder, böcker, papper, osorterade föremål och sist föremål med känslomässigt värde. Förutom värdet på det du rensar ut så finns ju funktion, information och inte minst den känslorna. Har du köpt det på en viss plats, har det tillhört mormor osv. Ställ dig frågan: ger föremålet mig glädje?

Allehanda osorterade föremål har ett japanskt namn ’komono’. Det kan vara cd skivor, smink, väskor, udda sladdar, kontorsmaterial, nål och tråd, tyger. Den sistnämnda kategorin hade en undergrupp Extraknappar. Den började jag med.

Extraknappar

Hur många har inte en burk, låda eller påse med knappar. Jag har knappar i två lådor och en plastpåse. När jag kasserat gamla kläder har jag alltid klippt av knapparna och sparat. Det kan ju vara bra att ha…. Jag har dock inte sytt i en knapp på flera år. Jag tänkte – kan jag använda överblivna knappar till något? Ibland ser jag på Pinterest exempel på kuddar och bilder med knappar, men jag tycker det är tråkigt att sy i knappar. Varför spara extraknapparna?

Följande foto är tagna idag fredag 24 sept 2021, då jag mer än halverade mitt förråd av knappar. Jag är nöjd. De jag har kvar har jag motiverat med att de kan vara bra att sy i eller sy på en bild eller går troligen inte att köpa likadana eller har affektionsvärde. Läs texterna under varje bild och begrunda. Hur många knappar har du sparat?

Mitt förråd av knappar från början, två lådor och en plastpåse.
Nu har jag hällt ut alla knappar i en hög på bordet, se alla små plastpåsar med knappar i.
Dessa hade jag glömt att jag hade, köpt på loppis i Paris, samma svarta knappar på baksidan också.
Typisk plastpåse med extraknappar, hur många gånger går en knapp av idag?
Enbart mina vita knappar, här ska rensas.
Känner ni igen att det är trådar trädda igenom knappar av samma sort, för att underlätta.
Dessa tror jag att jag skall spara, svarta till ytterplagg som jag planerar sy och röda för att de har fin färg.
Dessa skall jag spara, för jag tror att en del har former som är svåra att få tag på idag och guldknapparna med tre kronor tillhörde min morbror som jobbade vid postverket för länge länge sedan.
Detta är de knappar jag skall spara i min lilla låda. Se den fiffiga överlådan att ställa i.
Lådan fick jag som lite av mina föräldrar och har hängt med sedan 1950-60-talet. Det har alltid varit sybehör i den och nu är det de knappar jag skall spara.

Om jag inte hittar rätt knapp, så kan jag ju köpa t ex i Trollhättans Sy-butik eller Knapp Carlsson i Göteborg eller på nätet från New York, bästa tygaffären någonsin, Mood Fabric.

Är fritt broderi konst eller konsthantverk?

Räknas broderi som konst eller konsthantverk? Spelar det någon roll? När det gäller att delta i utställningar där det traditionellt är måleri, olja och akryl, så spelar det roll. Detta dilemma gäller säkert för fotografi, trä, smide, keramik och skulptur. Det jag hoppas på framöver är att det skall ses som självklart att flera textila verk skall visas i samma sal som övriga verk. Jag anser att de är konst och inte konsthantverk. Konsthantverk, definitionen kan vara bruks- eller prydnadsföremål som används varje vecka och som är konstnärligt uformade. Konsthantverk har oftast ett användbart syfte i vardagen.

Vad göra för att fritt broderi, monterade som tavlor skall bli mer accepterade? Skall vi måla på tyget och brodera mindre? Skall vi kvinnor skaffa en pseudonym med ett manligt namn? Skall vi brodera först, montera och måla över alltihop?  Skall vi lägga lösa trådar i akrylfärgen och måla? Det finns hur många galna idéer som helst. Leka med trådar och färg? Skall vi leka, så har jag läst att någon tycker:

Playtime allows you to jump in anywhere and everywhere. Play is the key to finding your own voice. Your song is out there somewhere, among the brights and shadows of fiber, yarn and story, hidden amongst technique and process.

When you play, you get closer to capturing your artistic self.

The ability to play, fearlessly and fantastically, is a fundamental skill upon which so many other creative skills are based.

Se på min tavla Lek sydd i fritt Svartstick. Hur många sätt att leka ser ni?

Upp och ner sommaren 2021

Här är lite av det som hänt mig i sommar som jag vill dela. Det är de små ögonblicken som jag reflekterar över och som kan skapa något framåt.

Jag har vävt trasmattor, men nu återstår vinterarbete lika länge med att knyta till mattvarpen i början och slutet.
Syltat och saftat i lagom mängd, här är det vita vinbär och krusbär som har runnit av.
Det blev snyggare på nära håll, ännu närmare kanske det kan bli ett abstrakt broderi. Kontrasterna finns där.
De röda vinbären med socker och grädde smakar såå bra.
För första gången, den blå vallmon blommar.
Växtfärgning med renfana och gula lökskal med mera torkar i kvällssolen.
Jag har testat några löv med eko tryck.
Inte alltid så lyckat, men spänningen när man vecklar upp tyget efter två timmars ångning är olidlig. Dock inte samma tyg och löv som ovan.
Några kanske kan bli broderier kommande år…….
Avlopp behövde grävas om i ett gammalt hus, jag tittade på.
Bollhortensian ”Anna-Belle” blommar lika fint alla år, men nu kom det kraftig regn och utan stöd, så la sig hälften. Det gör inget.
Några av mina Trollhätte-bilder finns fortfarande att se hos STIWA i Trollhättan hos min konstintresserade skicklige frisör Jörgen, tack.

Jag har lärt mig ett nytt sätt, att med trådar uttrycka glädje.

Just nu

3,75 Vårt liv är bara så långt som mellanrum mellan andetag, vi vet inte när vi kommer att ta nästa andetag. Om vi inte tränar så är tiden mellan ett andetag till nästa andetag i medel 3,75 sekunder långt. När vi taget ett andetag och skall ta nästa, tänker vi då på hur stor betydelse det har,

hur vi agerar

vad vi säger

hur viktiga varje ord är

Detta är svårt, det är djupa tankar. Ett sätt är för mig att reflektera och stanna upp är att dofta på blommor och speciellt rosor.

Vad är ditt sätt?

Abraham Darby
Paul Cezanne

Bilder som inspiration

När du ser en fin bild eller naturvy kanske du tänker, tänk om jag kunde brodera den. Det gör jag ibland. Det är den tanken som är inspiration till en tavla. Utifrån en bild har jag använt tanken några gånger med själva bilden infogad i broderiet.

Broderiakademin

Den första gången var en övning i Broderiakademin i Uddevalla för länge sedan. Vi blev tilldelade var sin bild och skulle sy fast den på vitt tyg. Sedan fick fantasin flöda, vad kunde det bli? Skulle det vara samma färg? Skulle linjerna fortsätta? Resultatet var detta.

Textile Artist.Org

Nästa gång jag träffade på  bild som inspiration var för några månader sedan i en övning som Textile Artist.com Stitch Club hade. Jette Clover var inbjuden att leda och vi skulle utgå från ett frimärke. Just det, den lilla bilden som ofta är vacker eller inte? Förr var det många ’gubbar’ och kungar på frimärken, men idag tycker att frimärken är både fina och aktuella. Det ingick i övningen om färger och komposition men jag vill berätta om slutresultatet. Den första frimärksbilden jag valde var den här vinterbilden.

Men vem har frimärken idag? Det finns tydligen nästan 4000  filatelister i Sverige och det är ökande, Svenska Filatelistförbundet. Jag har aldrig tillhört de hängivna, men när man var i skolåldern var det populärt och jag har aldrig slängt min lilla låda med frimärken. Den lådan letade jag upp och tittade igenom och hittade flera vackra frimärken och många ’gubbar’. Det är en speciell person jag vill berätta om.

Glöm dock inte att frimärken har upphovsrätt, se tidigare inlägg.

Samuel Goodwin

Det var en engelsman som fångade mitt intresse, Samuel Goodwin. Vad gjorde en engelsk person på ett svenskt frimärke? Det måste under sökas. Han anses vara den svenska mekanikens fader och vilken historia jag fann.  Jag letade vidare om honom och om principen för ångmaskinens funktion och vilken båtpropeller han gjorde. Tekniska museet hade bra länkar. Jag är intresserad av historia, så det jag uppfattade om hans liv och livsöde, har jag försökt leta upp, skriva om och sammanfatta under mitt broderi. Så här blev till slut min bild av Samuel Goodwin i ett broderi inspirerat av ett frimärke.

Samuel Owen (född 12 maj 1774 – död 15 februari 1854), var en brittisk-svensk ingenjör, uppfinnare och industri. Han grundade en verkstad i Stockholm 1809 som producerade ett stort antal mekaniska komponenter och har sedan dess ansetts vara ”grundaren av den svenska mekaniska industrin”.

Owen föddes i Norton i Hales, Shropshire, England den 12 maj 1774. [1] Han gifte sig tre gånger; först i England till Ann Spen Toft, sedan i Sverige 1817 till Beata Carolina Svedell. Svedell dog 1822. Kort därefter gifte sig Owen med Johanna Magdalena Elisabeth (1797–1880), även kallad ”Lisette” (troligen ett barnnamn för Elizabeth). Hon föddes ”Strindberg” och hennes brorson var dramatikern August Strindberg. Totalt hade Owen 17 barn med sina tre fruar.

Owens första besök i Sverige var 1804 för att hjälpa till med installationen av fyra ångmaskiner som såldes av företaget Fenton, Murray & Wood’s i Leeds, England som Owen var anställd vid den tiden. Ångmotorerna beställdes från Sverige och avsedda för industriellt bruk. Den första motorn installerades hösten 1804 i en textilfabrik på Lidingö utanför Stockholm för att ersätta hästar som användes för att driva maskinerna på fabriken. Efter att installationsarbetet var slut åkte han tillbaka till England men blev ombedd att återvända 1806 för att hjälpa till med att sätta upp en annan motor. 1807 beslutade Owen att stanna i Sverige och 1809 öppnade han sin egen verkstad ’Kungsholmens Mekaniska Verkstad’, belägen på Kungsholmen i Stockholm. Två av de ursprungliga byggnaderna som bildade verkstaden finns kvar.

Owen var också engagerad i utvecklingen av ångmotordrivna fartyg och var den första personen i Sverige som byggde ett fartyg med en ångmotor. Hans första fartyg hette Amphitrite, byggt 1818 på hans varv nära verkstaden; den hade en ångmotor med 6 hästkrafter. Hans nya ångfartyg var en känsla för människorna runt vattnet runt Stockholm men många var också skeptiska till de nya ”eld- och luftmotorerna” som krävde mycket ved för ångpannan. Owen utförde också tester med tidiga typer av propeller. I juli 1816 presenterade han det första propellerdrivna ångfartyget The Witch of Stockholm. Dessa tidiga propellerkonstruktioner krävde dock många år innan de kom i praktiskt bruk; ångfartygen runt den tiden kördes normalt av skovelhjul.

Owen blev en av de mest erkända ingenjörerna och industrimännen i Sverige. Han valdes till medlem i Kungliga Vetenskapsakademien 1831. Hans framgång slutade 1843 när han mötte allvarliga ekonomiska problem. Hans företag såldes året efter och han fick nästan konkurs. Den svenska regeringen bestämde sig för att ge honom livstidspension med den motivationen att han hade gjort många viktiga bidrag till utvecklingen av industrier i Sverige. Owen fortsatte dock att arbeta och var anställd ytterligare ett år på ett företag i Södertälje, Stockholms län.

Owen blev sjuk 1853 och dog 1854, 70 år gammal, i sitt hem i Stockholm. Han begravdes på Norra begravningsplatsen. En gata vid Kungsholmen, nära Stockholmsstadshus, är uppkallad efter honom: ’Samuel Owens gata’.

Bildupphovsrätt

Upphovsrätten består av två delar; en ekonomisk rätt och en ideell rätt. Den ideella rätten innebär att upphovspersonen har rätt att bli namngiven när verket används på olika sätt. Den ekonomiska rätten handlar om upphovspersonens rätt att bestämma över hur verket får användas och om kopiering får ske. Upphovspersonen har ensamrätt och därmed full frihet att själv bestämma över den ekonomiska rätten.

Om ni skall sälja era bilder, tavlor, broderier, var uppmärksam på frågan om upphovsrätt till bilder och bilder på andras verk, t ex statyer. Om Ni infogar ett frimärke eller ett eget foto av en staty eller liknande i ett broderi och sedan vill sälja broderiet, så har upphovsmannen rätt till bilderna, dvs den som gjort statyn. Läs mer på Bildupphovsrätt.

Generellt gäller att att ingen får publicera ett fotografi eller frimärke utan lov av fotografen. Skyddet gäller i 50 år från att bilden framställdes. Om fotot räknas som ett verk gäller den upphovsrättsliga skyddstiden 70 år efter upphovspersonens/ fotografens dödsår. Fotografiet kan användas på olika sätt och man ansöker och skall betala avgift, se Bildupphovsrätt.

Likaså om jag ska presentera mina broderier digitalt, t ex på min webbsida och sociala media, då krävs tillstånd och jag måste betala för det. 

Krångliga regler tycker jag och därför använder jag endast egna fotografier i mina broderier och broderar inte av verk som är yngre.

OBS!

Ovan är mina egna tolkningar av vad jag läst och diskuterat med organisationen Bildupphovsrätt. Sök alltid egen fakta i dessa frågor. Som en del advokater säger, det beror på.

I min serie av bilder om Trollhättan fanns dock en staty jag kunde använda. Det var den på Karl Johans torg, Den heliga lågan av Axel Ebbe. Axel Ebbe dog 1941 och därför har jag använt mig av min egen bild på Den heliga lågan. Det är ett foto av ett gammalt foto från 1951, med gamle kungens valspråk i planteringen.

Abraham Darby Ros

Jag tycker om rosor och försöker ha många sorter. Precis som människor har rosor en historia. En engelsk rosenodlare, David Austin, tog år 1985 fram en buskros som heter Abraham Darby- Det är en ganska stor ros som  skiftar i färg, det är så fascinerande. Knoppen är gul och röd, sedan är den utslagna rosen mer aprikos och till slut rosa. Ursprunget eller föräldrar till rosen är Yellow Cushion x Aloha.   

Men namnet, var kommer det ifrån? Abraham Darby  spelade en viktig roll i den industriella revolutionen på 1800-talet. Han utvecklade en metod för att producera grisjärn i en masugn som drivs av koks snarare än kol. Genom att använda olika gjutningsmetoder möjliggjordes också att krukor och kastruller blev tunna och lätta. Läs vidare på Abraham Darby jag – Abraham Darby I – xcv.wiki  Färgen på elden i masugnen och smältan kan man tänka sig inspirerade David Austin att hedra Abraham Darby med en egen ros.