Snart påsk

Gult är en vårens färg för mig. Se min nya vinterjasmin som blommar, vårgardiner upphängda och några hekto garn från förra året (färgade med gult lökskal) blev nystade. Den gamla tuppen från svärfar målades om, nya kullager och den blev som ny på vårt hus. Ha det gott alla helger framöver.

Mina portugisiska stjälkstygn
Vinterjasmin
Gardiner med Ulrika Hydman-Valliens tryck
Nystar två-trådigt ullgarn färgat med gult lökskal
Nygammal tupp

Våren och havrebullar

Citronfjärilarna dansar, blommorna börjar komma och jag har varit och broderat med likasinnade och haft så god gemenskap och blivit inspirerad. Det var Pian Bates och Kristina Blixt som höll många bra övningar (se deras nya hemsida Bates och Blixt) och när jag kom hem så fortsatte jag att brodera och baka. Solen sken ju.

Parken i Hellidens folkhögskola i Tidaholm – se det vackra mönstret som skuggorna av trädgrenarna gör på marken
En övning började med att måla, lite otydligt, för mycket vatten…..
Mera övningar, inspiration av Kandinsky, ritade ansikten, fortsatte hemma, men är långt ifrån färdig, men så roligt

Goda havrebullar – Recept inspirerat av Rosendals trädgårdscafé

  • 50 gr jäst
  • 7 dl vatten
  • 4 dl havregryn
  • 2-3 dl solrosfrön
  • 2 dl russin
  • 2 tsk örtsalt
  • 3 dl rågsikt
  • Ca 1,2 dl vetemjöl

Rör ut jästen i det ljumna vattnet. Tillsätt havregryn och solrosfrön, rör om och låt stå i 10 minuter. Blanda i örtsalt, russin och mjölet och arbeta väl. Låt jäsa i ca 40-50 minuter. Arbeta degen igen och baka ut ca 20 st bullar som läggs på bakplåtspapper på plåt. Jäs ca 15 minuter. Pensla bullarna med 1 uppvispat ägg och strö över örtsalt och 1 dl solrosfrön. Grädda i 250 graders ugnsvärme i ca 12-15 minuter. Bullarna blir saftiga och goda även efter ett par dagar.

Färg hemma eller borta

Jag har varit flitig, om jag får säga det själv. 1000 diabilder är inscannade och redigerade. 20 paket med framkallade foton insatta i album. Fotoalbum iordning och med nya namn. Jag har satt upp en väv för att någon gång framöver väva 18 meter trasmattor i tuskaft och kypert. Jag har broderat lite och målat varje dag. Samtidigt planerar jag New York-besök, som är en dröm sedan länge.

Jag gläds åt ljuset och snart är det 23 mars och vårdagjämning. Ljuset är det som ger enorm energi. Tänk på vilka färger som ger ljus och vilka kontrasterna är? Var är ljuset starkast? I konstgallerier i New York, i svenska fjällen, hemma i naturen eller i ljuset från lysrören ovanför väven?

1924 höll konstnären Paul Klee föreläsning med bl a följande citat:

”Colour is firstly a quality. Secondly, it is weight, for it not only has a value in terms of colour, but also in terms of light and dark. Thirdly, colour also determines measurement, for, in addition to the values mentioned above, it also has its limits, its dimensions, its expansion, its measurable size.

Light and dark is firstly weight, secondly in its expansion and limitation it determines measurement. But a line merely determines the measurements.”

JOBS

Thielska galleriet i Stockholm så har en utställning öppnat om systrarna Jobs. Jag är så fascinerad av Jobs färger och mönster, det är som att vara i sommaren hela tiden.

Jobs Handtryck är beläget i Dalarna och jag har besökt Västanvik utanför Leksand flera gånger och sett de underbara tygtrycken. Redan 1972 var jag där och handlade en stort tryck ’Rabarber’ som har prytt våra väggar i olika hus sedan dess. Sedan har det blivit flera tyger och nu har jag fotograferat flera av mina tryck, den senast inhandlade var en lampskärm. Det blir ingen Stockholms-resa för mig nu, så istället får jag titta på mina verkliga tryck.

Det är samma med Liljevalchs Vårsalong 2019, det får bli en titt på den trevliga film som presenterar några bilder.

Början på en historia – Februari

Att vara kreativ är också att skriva. Jag skriver, men jag skriver bara början på en historia – sedan är det upp till Er att fortsätta – vad kommer egentligen att hända eller vad vill Ni skall hända?

Jag kände händerna runt midjan, de kramade åt hårt. De stack upp ur madrassen och fingrarna höll fast. Jag vaknade till med ett skrik. Var var jag? I min säng, det var inget skrik, det var ett stönande. Men var det verkligt eller inte? Jag började vakna och satte mig upp. Det fanns inga hål i underlakanet. Det var en mardröm. Varför? Hade jag hört något obehagligt på radion eller TVn? Jag hade inte läst någon läskig deckare på länge. Allt var som vanligt i sovrummet. Jag snurrade runt flera gånger i sängen och kunde inte släppa varför? Jag gick upp och drack lite vatten. Snart skulle det vara dag och vad var det jag skulle göra idag. Jag kom inte ihåg. Svetten började droppa i pannan….

Foto från Pixabay

Elsa Agélii

Jag håller på att rensa i garner, tyger och tidningar. Då hittade jag i ”Vävmagasinet” nr 1 från 1995 en fin artikel om Elsas konst. Elsa Agélii har grundat Täcklebo Broderiakademi, vars syfte är att främja intresset för fritt broderi som konstnärligt uttrycksmedel. År 2012 gick jag en kurs för Elsa på Gerlesborgsskolan och jag har fått Elsas ok att skriva detta. Jag väljer att citera en triptyk och en bild, beskrivning och citat ur artikeln. Elsa, du inspirerar så!

Text av Marianne Erikson, utdrag ur Vävmagasinet 1/95:

”Kontrasten mellan glädje och sorg återkommer hos Elsa Agélii i den stora triptyken Jorden kunde vara ett paradis (1993). Den svarta systern – Vreden vågar verkligen visa sin aggressivitet och brinnande ilska. Ansiktet lyser gult av raseri. Ur skötet rinner blod. Som en mytisk fruktbarhetsgudinna mellan sol och måne skjuter hon upp som en besvärjelse. Blanka tygbitar bryter av mot den grova sisalbakgrunden. Svarta nät kastar en slöjlik skugga över delar av ansikte och skuldror. Stygnen är medvetet och skickligt lagda för att uppnå hög expressivitet. Sneda glesa kaststygn ger strålglans. Ådernät och blodflöde tolkas med grovt garn i flotterande partier. Det är som om själva urkraften kommit loss.

Denna kvinna som är framställd i naturligt storlek, har sin motpol i Den ljusa systern – Glädjen. Eteriskt stiger hon upp som anden ur flaskan och lyfter mot en blå himmel. Huvudet utgörs av en virkad spetsduk, brösten a spetsgardiner trädda med silerverlan. Skötets röda vallmoblomma glöder och dess svarta inre tycks ha en androgyn karaktär – vara både manlig och kvinnlig i en sinnlig förening.

Mellan dessa två ytterligeter hänger mittpartiet, som Elsa kallar Kriget. Ett stort gammalt örngott är genomstunget av rostiga handsmidda spikar. Det vita linnet är slitet till transparent skirhet och tätt stoppat med rörande omsorg och dessutom bränt i kanterna. Överst intill gallerspetsen lyser det röda monogrammet HS, förvillande likt ett centralt Kristusmonogram IHS – eller kanske är det en påminnelse om krigets blodspillan? Örngottets knytband hänger ner, fortfarande fräscha och krusade. Förspilld kvinnokraft – eller är det en metafor för att det man värnar om idag kan vara förintat i morgon?”

Jorden kunde vara ett paradis, 1993-94. 3 x 170 x 70 cm

Nedan bild är från den första separatutställningen i Göteborg 1983 och ytterligare en version hänger i FN-huset i New York.  Kolla in artikelns citat: ”Fritt broderi kan bli hur fritt som helst.”

Kärlekens kraft, 1989   125 x 180 cm.

Elsa citat:

Var inte rädd

Tänk själv

Brodera fritt

Snöspår

Vilka spår är det vi gör i livet? Reflekterar över spåren när jag rensar. Är det som snöspår, vissa perioder är de starka, sedan smälter de bort. Förutom att jag försöker slutföra en del UFOn, Unfinished Objects, dvs min påbörjade broderier och målningar; så har jag börjat ett till projekt. Det är att scanna in gamla dia-bilder sedan 1970 och 1980-talet. De har behållt färgen och kvalliten förvånansvärt bra. Men det är så smala personer på bilderna, jag undrar varför. Men det stoppar i rensningen, när man bara måste titta igenom bilderna. Så många resor, så många trevliga stunder, så mycket arbete, så många spår.

Mitt minne

Det är konstigt med minnet, i alla fall mitt minne. Det som jag inte är riktigt nöjd med, det kommer jag ihåg lättare. Det som är lite löjligt och inte rätt faktamässigt, det kommer jag ihåg. I flera fall får det mig att söka mer information. Helt enkelt att inspireras. Är det omvänd logik?

Exempel 1:  Guiden som visade en gammal grav sedan bronsåldern. Hon var otydlig, kunde inte förklara och sa troligen helt fel. Hon fick mig att söka mer information och läsa historia.

Exempel 2:   Rullarna vi skulle nysta med garn på en kurs och vi visste inte varför. Fostrade i grupparbete och lydiga gjorde alla små nystan. Visst var det meditativt och avkopplande men kändes lite löjligt. Visst är det en vana att man måste veta varför man gör något innan. Det slutade toppen, vi skulle sätta ihop våra nystan så det bildade en 3-d skulptur. När jag reflekterar efteråt så inspirerade det.

Är det så att när vi stillar oss, när vi gör något repetitivt, så lugnas vi? Vi kanske har stora visioner och känner press på oss att prestera. Men när vi gör något vanligt så slappnar vi av. Det är då det finns större möjligheter att låta vårt kreativa inre börja röra sig och skapa något stort.

Skiss Sätergläntan

Rensning, rensning, det är det jag gör just nu. När man inte har flyttat på elva år och dessutom slutat ett 9-19 arbete, då behövs det rensning. Hur mycket behöver jag spara? Vad är viktigt framöver för mig?

Skisser från gamla kurser behövs inte längre, men jag sparade dem som foto istället. Bland annat den här bilden. Den kommer från en bra kurs på Sätergläntan, Hemslöjdens gård i Dalarna. Som jag kommer ihåg det så fick vi leta former i böcker. Formerna skulle vara från bland annat byggnader. Det jag känner igen är nyckelhål. Sedan fick vi måla, klippa ut och komponera en bild av olika former.

Idag tog jag nyckelhålet och gjorde om det i olika alternativ i photoshop. Nu kanske det blir en målning eller lapptäcke eller broderi…….