Gult är en vårens färg för mig. Se min nya vinterjasmin som blommar, vårgardiner upphängda och några hekto garn från förra året (färgade med gult lökskal) blev nystade. Den gamla tuppen från svärfar målades om, nya kullager och den blev som ny på vårt hus. Ha det gott alla helger framöver.
Jag har varit flitig, om jag får säga det själv. 1000 diabilder är inscannade och redigerade. 20 paket med framkallade foton insatta i album. Fotoalbum iordning och med nya namn. Jag har satt upp en väv för att någon gång framöver väva 18 meter trasmattor i tuskaft och kypert. Jag har broderat lite och målat varje dag. Samtidigt planerar jag New York-besök, som är en dröm sedan länge.
Jag gläds åt ljuset och snart är det 23 mars och vårdagjämning. Ljuset är det som ger enorm energi. Tänk på vilka färger som ger ljus och vilka kontrasterna är? Var är ljuset starkast? I konstgallerier i New York, i svenska fjällen, hemma i naturen eller i ljuset från lysrören ovanför väven?
1924 höll konstnären Paul Klee föreläsning med bl a följande citat:
”Colour is firstly a quality. Secondly, it is weight, for it not only has a value in terms of colour, but also in terms of light and dark. Thirdly, colour also determines measurement, for, in addition to the values mentioned above, it also has its limits, its dimensions, its expansion, its measurable size.
Light and dark is firstly weight, secondly in its expansion and limitation it determines measurement. But a line merely determines the measurements.”
Jag vill hylla alla kvinnor på kvinnodagen 8 mars 2019. Jag tittar västerut mot vårt grannland Norge och se vilken vacker film som Norskflid gjort.
Vilka spår är det vi gör i livet? Reflekterar över spåren när jag rensar. Är det som snöspår, vissa perioder är de starka, sedan smälter de bort. Förutom att jag försöker slutföra en del UFOn, Unfinished Objects, dvs min påbörjade broderier och målningar; så har jag börjat ett till projekt. Det är att scanna in gamla dia-bilder sedan 1970 och 1980-talet. De har behållt färgen och kvalliten förvånansvärt bra. Men det är så smala personer på bilderna, jag undrar varför. Men det stoppar i rensningen, när man bara måste titta igenom bilderna. Så många resor, så många trevliga stunder, så mycket arbete, så många spår.
Det är konstigt med minnet, i alla fall mitt minne. Det som jag inte är riktigt nöjd med, det kommer jag ihåg lättare. Det som är lite löjligt och inte rätt faktamässigt, det kommer jag ihåg. I flera fall får det mig att söka mer information. Helt enkelt att inspireras. Är det omvänd logik?
Exempel 1: Guiden som visade en gammal grav sedan bronsåldern. Hon var otydlig, kunde inte förklara och sa troligen helt fel. Hon fick mig att söka mer information och läsa historia.
Exempel 2: Rullarna vi skulle nysta med garn på en kurs och vi visste inte varför. Fostrade i grupparbete och lydiga gjorde alla små nystan. Visst var det meditativt och avkopplande men kändes lite löjligt. Visst är det en vana att man måste veta varför man gör något innan. Det slutade toppen, vi skulle sätta ihop våra nystan så det bildade en 3-d skulptur. När jag reflekterar efteråt så inspirerade det.
Är det så att när vi stillar oss, när vi gör något repetitivt, så lugnas vi? Vi kanske har stora visioner och känner press på oss att prestera. Men när vi gör något vanligt så slappnar vi av. Det är då det finns större möjligheter att låta vårt kreativa inre börja röra sig och skapa något stort.
Jag har läst och hört artisten Ola Salo under åren. Hans tänkande har inspirerat mig att vända och vrida på frågeställningar. Men det som jag bär med mig är hans citat (min version): ’Jag lär mig något nytt varje dag’.
’Silkeproduktion och broderi var väl etablerade som industrier av Han-dynastin i Kina (206 f.Kr. – 220 CE). Man kombinerade också broderi med färg.’
Ovan har jag lärt mig från böcker och nätet och det som kändes nytt var att man tidigt i Kina kombinerade broderi och färg. Häromdagen hittade jag en liknande kombination på Youtube. Måla på tyg:
Pensla med Aloe vera gel på tyget och använd sedan Derwent Inktense pennor att fylla i de områden du vill för till exempel en blomma, precis som på denna filmen https://www.youtube.com/watch?v=5CG7erfMv8w. Det finns flera olika filmer på liknande tema. Men om man som jag har dessa pennor hemma och också Aloe vera gel så är detta helt klart något jag skall testa, för att sedan brodera några stygn förstås.
Vi har flera rosor som vi inte vet namnet på. En är en gammaldags buskros, starkt röd och som doftar underbart. Jag la ut en fråga med foto på Facebook och jag fick svar och nu har jag lärt mig att vi har en Ros de Rescht. Den har sitt namn från staden Rescht i Iran. Vad man vet har den odlats i Persien sedan år 880. Denna ros var en upptäckt av Miss Nancy Lindsay från Portland, USA, och togs till Storbritannien 1950. Berättelsen säger att Miss Lindsay fann den i Iran, men det är troligen en uppfinning som är avsedd att få publicitet. Den har vunnit RHS-priset av Garden Merit. Ja, vad skall man tro, ursprung eller inte den är underbar.
’Den mångsidiga Van Dyke-sömmen är en stygnlängd med variabel bredd med en distinkt, centralt upphöjd fläta. Det är ganska unikt bland broderistygn eftersom det inte har flera namn. Det har dock ett antal variationer som handlar om benlängden och avståndet mellan stygnen. Vandyke-sömmen (som inte har någon relation till den Vandyke-sömmen som användes i smock), var uppkallad efter den stora flamländska målaren Anthony Van Dyck (1599-1641)’.
Som nu någon kanske förstår så är jag intresserad av historien bakom och hur man kan utveckla något så enkelt som ett stygn till sitt eget. Jag skall forska vidare i hur just Van Dyck fick ge namn till denna söm. Men, min plan för kommande höst är att lära mig olika stygn som jag inte sytt förut.
Jag vill citera Carina Gunnarsson (Länsförsäkringar, ProTalent och Vedic Art lärare mm): ’Alla goda relationer har ju sin naturliga grund i äkthet, tillit och transparens. Det gäller både relationen till dig själv och till andra. När vi dessutom känner en gemensam motivation i ett syfte som är större än vår egen agenda uppfylls ett mänskligt basbehov, nämligen Meningsfullhet.’
Jag önskar alla en meningsfull sommar. Var äkta snälla mot varandra, säg din åsikt på ett meningsfullt sätt. Prata mycket, berätta, samarbeta och var omtänksamma mot varann. Njut av rosorna, njut av mat och vin (har Ni testat rosévinet Barefoot nr 2215?)
’Man lär sig något nytt varje dag.’ Enligt Ola Salos livsfilosofi så innebär varje möte med en människa en möjlighet att lära sig något nytt. Hans tänkande är inspirerat av en psykologisk modell, den transaktionsanalytiska skolan (TA) om någon vill fördjupa sig. Den har gett mig mycket rakhet genom åren. Reflektionen är att jag känner att jag gör det jag vill hålla på med, det som är roligt och meningsfullt och kreativt.
Jag lär mig något nytt varje dag, men nu tar jag sommarlov. Ha en bra midsommar och sommar!
Visste Ni att FNs utvecklingsprogram UNDPA har globala mål för hållbar utveckling som ska förändra världen till år 2030? Jag hoppas att vi skall klara det, men vad kan jag göra, vad kan vi göra? Hur kunna tänka på både det stora och det lilla i världen och hos oss? Jag är orolig. Se foto på min tavla ORO. Dessutom har jag fått artros i lillfingrarna och men rätt låtar vann i alla fall i första uttagningen i Mellon.
När vi vandrar i bokskogen,
skriver vi tillsammans!
För varje steg på den mjuka mattan av löv
föds ett spindelvävsord,
ett daggdroppsord,
ett kärleksord.
Ett ljuvt, högtidligt,
genomskinligt, solglittrande poem
växer fram
om lyckan att vandra tillsammans,
om lyckan att äga ett liv tillsammmans,
ett djup, ett leende,
en väg genom tystnaden tillsammans.
Befriade nalkas vi ljuset, en glänta, en öppning i skogen –
vi har vandrat från natt till näktergal.
Visst är denna dikten vacker, vilket man har en partner eller en släkting eller en vän eller om man går ensam med sina tankar. Längtar till våren och ljuset i bokskogen.
Har du förmåga att föreställa dig något, eller att drömma och fantisera? Det är visionens kraft för att skapa det man önskar sig. Det kan vara en mental bild i ditt sinne eller en idé för ett broderi eller målning. När du börjar tänka på din bild eller idé regelbundet och ofta, så det blir en aktiv del av ditt liv, så blir det större chans att du kommer att lyckas.
Jämför med idrottarna nu inför OS i Sydkorea, nyckeln är förstås att träna och träna. Men viljan och föreställningen om att de gör ’sitt livs skidlopp’ måste också övas och tänkas på, vartenda stavtag. Den här förmågan till att skapa bilder i vårt inre utvecklar oss människor. Denna kreativitet är del av grunden för skapande.
Mina ord om detta är mina egna och de är ämnade att få er att börja reflektera. Det här ämnet, mental träning är enormt stort och kan ses från flera håll. Men det gäller att ta ett litet steg och börja.
Mitt lilla steg brukar vara att skriva upp eller skissa idéer. Kanske gör jag ett collage, där jag samlar citat, bilder, färger med mera som visar hur jag vill att mitt mål skall vara eller se ut när det är klart. Ibland gör jag det i datorn, men för mig känns det bättre att göra det med penna i handen. Det är något med handen.
Handens rörelser, att hålla någon i handen, att skapa med händerna.
Det härliga med helgerna, förutom att slappa eller promenera (vilket man nu väljer), är att det känns som en liten nystart. Man får en chans att sätta nya rutiner och vanor inför vardagen. Ibland behövs det en mer ostrukturerad vardag ett tag för att uppskatta de där rutinerna igen.
Jag brukar sätta mig ner och fundera (=reflektera) över vad jag vill göra och vad vill jag kunna se i min backspegel när året är slut. Det är nu jag kan göra det innan de vanliga inrutade dagarna tar vid igen.
En sak jag vet jag skall göra snarast, är att läsa min Feng Shui bok om att Rensa i röran, eller skall jag rensa i röran direkt?
