Reflektion

Från omvärlden

Reflektion från omvärlden: nya varianter av Corona – nu Omikron. Om man bortser från hälsorisker och dödlighet och sjukdom, vilket i sig är så hemskt att jag försöker avskärma mig från det (har tagit tre doser vaccin) så reflekterar jag på ett annat sätt ur broderi-synvinkel. Jag försöker tänka på hur virus och antikroppar egentligen ser ut. I ett mikroskop är ju allt grått eller ljusgrått, men när avbildningar sker så färgläggs olika varianter. Sök på Google efter mitochondria – cellens kraftverk, Golgiapparaten eller Antikroppar som bildas i B-celler, se bilden nedan, så hittar Ni intressanta former.  Science-bilder var min inspiration när jag 2020 broderade min version av antikroppar som angriper Corona. Den heter ”Tillsammans – Antikroppar”. Tyvärr fortfarande aktuell.

Mat

Vill Ni ha mat-tips i advent, se vad jag skrev 4 december 2020. Jag har redan gjort både grytbitarna och den mjuka pepparkakan redan. Mums

Inspiration

Mycket att bestyra i advent och inför julhelgen. Vill Ni ha inspiration, var kreativa, tänk så här:

Kreativitet är att hitta på, experimentera, skissa, ta risker, bryta regler, göra misstag, reflektera, göra om, göra nytt och helt enkelt ha kul.

Antikroppar som bildas i B-celler
Tillsammans – Antikroppar
Tillsammans detalj av Corona

Samla i ladorna

Att samla i ladorna, det är ett gammalt uttryck, ta tillvara, bärga, skörda.  Jag fick slå upp betydelsen, eller rättare sagt googla och fann då: bibelns första mosebok – när det kommer sju goda år och sju svåra hungersår i Egypten. Då gällde det att samla i ladorna under de goda åren för att klara de svåra åren.

För mig beskriver det vad jag gjort i sommar, jag har samlat intryck. Jag har träffat släkt och vänner och förhoppningsvis spridit positiva tankar och jag har förberett material för att använda i vinter.  Jag har också tagit foto på vackert och mindre vackert, allt sånt som kan ge inspiration till mönster och linjer.

På tal om tiden från mitt förra blogginlägg. Hur många klockor har ni?
Färger på hösten, hjulen rullar och en del vinterhjul står stilla.
Trassel, någon gång kanske nästa år en sladdvinda……
Jag hinner nog med fler eko-tryck.
Dessa underbara lavar på klipphällorna, vad heter de alla? ytterligare ett intressant område att lära sig mera om.
En sten på en stubbe, kan bli vadå?

Tiden

Tiden är hur vi upplever den. Under pandemin när jag levde eremitliv så skrev jag av mig om tid, bl a detta i mars 2021:

”Jag väntar. En dag, en vecka, en månad. Livet rullar, på, posten kommer varannan dag, soporna töms varannan vecka. Värmen dröjer känns det som, men ingen nattfrost längre. Min försådd av blommor till balkonglådorna går trögt, hälften har inte grott och andra hälften växer sakta. Till och med tagetes växer sakta. Jag väntar”

I södra Spanien, i Cordoba föddes år 4 före Kr Lucius Annaeus Seneca som är känd som en framstående filosof. Han växte upp i Italien och skrev flera verk t ex Om livets korthet. Utan att jag läst dem själv, så har jag uppfattat att de handlar om att konsten att leva nu och att rätt uppskatta sina förutsättningar. Ju mer vi försöker att hinna med, desto mindre tid upplever vi som regel att vi har. Hur ska man få livet att gå ihop, tiden att räcka? Seneca hävdade att människan faktiskt inte lider brist på tid, hon slösar med den. Seneca skriver: ”Det största hindret för ett verkligt liv är den förväntan, som beror av morgondagen men förlorar den dag, som är…. Vart riktar du ditt öga, vad är det, du sträcker dig efter? Allt, som komma skall, är ovisst. Lev redan nu!”

Det är skillnad på tiden  som Seneca levde och den tiden vi lever nu oavsett pandemi, väntan på vaccinering, osv, men mycket har vi gemensamt. Tiden räcker faktiskt. Koncentrera på det vi/du vill och sortera bort annat. Prioritera.

Världsbroderidagen 2021

En sak jag prioriterade som intresserar mig oerhört (på grund av historiekopplingen) var när Broderiakademin under våren 2021 föreslog att samarbeta med Livrustkammaren inför Världsbroderidagen 30 juli 2021.  Uppgiften var att leta i de digitala samlingarna, hitta ett objekt som man kunde brodera och göra sin tolkning av. Här är resultatet som Broderiakademin presenterade. Nedan är mitt objekt och min tolkning. Jag gick lite långt och experimenterade genom att sy med kassettband en stilisering av del av broderiet på Drottning Desiderias kamkofta.

Jag är nöjd med stiliseringen och utkomsten av broderiet, men inte helt nöjd med monteringen tillsammans med gammal hardangerspets, där jag också broderat samma stilisering. Broderiet, själva stiliseringen syns inte riktigt. Det får vila just nu, när tiden känns rätt, kanske jag gör om monteringen. Stiliseringen gillar jag så den kommer jag att använda på annat sätt igen. När tiden känns rätt, räcker tiden.

Drottning Desiderias kamkofta, Livrustkammaren
Stilisering
Färdigt resultat till Världsbroderidagen 30 juli 2021

Knappar

Jag läser nu ‘Konsten att städa’ av Marie Kondo. Städat och rensat har jag/vi gjort hela livet, men det är intressant att se skillnad och likheter med den japanska inställningen. Boken är lättläst och visst behöver jag reflektera över vad jag/man sparar på. Det hela går ut på att rensa i kategorier och förvara på smarta sätt. Kategorierna man skulle börja med var kläder, böcker, papper, osorterade föremål och sist föremål med känslomässigt värde. Förutom värdet på det du rensar ut så finns ju funktion, information och inte minst den känslorna. Har du köpt det på en viss plats, har det tillhört mormor osv. Ställ dig frågan: ger föremålet mig glädje?

Allehanda osorterade föremål har ett japanskt namn ’komono’. Det kan vara cd skivor, smink, väskor, udda sladdar, kontorsmaterial, nål och tråd, tyger. Den sistnämnda kategorin hade en undergrupp Extraknappar. Den började jag med.

Extraknappar

Hur många har inte en burk, låda eller påse med knappar. Jag har knappar i två lådor och en plastpåse. När jag kasserat gamla kläder har jag alltid klippt av knapparna och sparat. Det kan ju vara bra att ha…. Jag har dock inte sytt i en knapp på flera år. Jag tänkte – kan jag använda överblivna knappar till något? Ibland ser jag på Pinterest exempel på kuddar och bilder med knappar, men jag tycker det är tråkigt att sy i knappar. Varför spara extraknapparna?

Följande foto är tagna idag fredag 24 sept 2021, då jag mer än halverade mitt förråd av knappar. Jag är nöjd. De jag har kvar har jag motiverat med att de kan vara bra att sy i eller sy på en bild eller går troligen inte att köpa likadana eller har affektionsvärde. Läs texterna under varje bild och begrunda. Hur många knappar har du sparat?

Mitt förråd av knappar från början, två lådor och en plastpåse.
Nu har jag hällt ut alla knappar i en hög på bordet, se alla små plastpåsar med knappar i.
Dessa hade jag glömt att jag hade, köpt på loppis i Paris, samma svarta knappar på baksidan också.
Typisk plastpåse med extraknappar, hur många gånger går en knapp av idag?
Enbart mina vita knappar, här ska rensas.
Känner ni igen att det är trådar trädda igenom knappar av samma sort, för att underlätta.
Dessa tror jag att jag skall spara, svarta till ytterplagg som jag planerar sy och röda för att de har fin färg.
Dessa skall jag spara, för jag tror att en del har former som är svåra att få tag på idag och guldknapparna med tre kronor tillhörde min morbror som jobbade vid postverket för länge länge sedan.
Detta är de knappar jag skall spara i min lilla låda. Se den fiffiga överlådan att ställa i.
Lådan fick jag som lite av mina föräldrar och har hängt med sedan 1950-60-talet. Det har alltid varit sybehör i den och nu är det de knappar jag skall spara.

Om jag inte hittar rätt knapp, så kan jag ju köpa t ex i Trollhättans Sy-butik eller Knapp Carlsson i Göteborg eller på nätet från New York, bästa tygaffären någonsin, Mood Fabric.

Upp och ner sommaren 2021

Här är lite av det som hänt mig i sommar som jag vill dela. Det är de små ögonblicken som jag reflekterar över och som kan skapa något framåt.

Jag har vävt trasmattor, men nu återstår vinterarbete lika länge med att knyta till mattvarpen i början och slutet.
Syltat och saftat i lagom mängd, här är det vita vinbär och krusbär som har runnit av.
Det blev snyggare på nära håll, ännu närmare kanske det kan bli ett abstrakt broderi. Kontrasterna finns där.
De röda vinbären med socker och grädde smakar såå bra.
För första gången, den blå vallmon blommar.
Växtfärgning med renfana och gula lökskal med mera torkar i kvällssolen.
Jag har testat några löv med eko tryck.
Inte alltid så lyckat, men spänningen när man vecklar upp tyget efter två timmars ångning är olidlig. Dock inte samma tyg och löv som ovan.
Några kanske kan bli broderier kommande år…….
Avlopp behövde grävas om i ett gammalt hus, jag tittade på.
Bollhortensian ”Anna-Belle” blommar lika fint alla år, men nu kom det kraftig regn och utan stöd, så la sig hälften. Det gör inget.
Några av mina Trollhätte-bilder finns fortfarande att se hos STIWA i Trollhättan hos min konstintresserade skicklige frisör Jörgen, tack.

Jag har lärt mig ett nytt sätt, att med trådar uttrycka glädje.

Bilder som inspiration

När du ser en fin bild eller naturvy kanske du tänker, tänk om jag kunde brodera den. Det gör jag ibland. Det är den tanken som är inspiration till en tavla. Utifrån en bild har jag använt tanken några gånger med själva bilden infogad i broderiet.

Broderiakademin

Den första gången var en övning i Broderiakademin i Uddevalla för länge sedan. Vi blev tilldelade var sin bild och skulle sy fast den på vitt tyg. Sedan fick fantasin flöda, vad kunde det bli? Skulle det vara samma färg? Skulle linjerna fortsätta? Resultatet var detta.

Textile Artist.Org

Nästa gång jag träffade på  bild som inspiration var för några månader sedan i en övning som Textile Artist.com Stitch Club hade. Jette Clover var inbjuden att leda och vi skulle utgå från ett frimärke. Just det, den lilla bilden som ofta är vacker eller inte? Förr var det många ’gubbar’ och kungar på frimärken, men idag tycker att frimärken är både fina och aktuella. Det ingick i övningen om färger och komposition men jag vill berätta om slutresultatet. Den första frimärksbilden jag valde var den här vinterbilden.

Men vem har frimärken idag? Det finns tydligen nästan 4000  filatelister i Sverige och det är ökande, Svenska Filatelistförbundet. Jag har aldrig tillhört de hängivna, men när man var i skolåldern var det populärt och jag har aldrig slängt min lilla låda med frimärken. Den lådan letade jag upp och tittade igenom och hittade flera vackra frimärken och många ’gubbar’. Det är en speciell person jag vill berätta om.

Glöm dock inte att frimärken har upphovsrätt, se tidigare inlägg.

Samuel Goodwin

Det var en engelsman som fångade mitt intresse, Samuel Goodwin. Vad gjorde en engelsk person på ett svenskt frimärke? Det måste under sökas. Han anses vara den svenska mekanikens fader och vilken historia jag fann.  Jag letade vidare om honom och om principen för ångmaskinens funktion och vilken båtpropeller han gjorde. Tekniska museet hade bra länkar. Jag är intresserad av historia, så det jag uppfattade om hans liv och livsöde, har jag försökt leta upp, skriva om och sammanfatta under mitt broderi. Så här blev till slut min bild av Samuel Goodwin i ett broderi inspirerat av ett frimärke.

Samuel Owen (född 12 maj 1774 – död 15 februari 1854), var en brittisk-svensk ingenjör, uppfinnare och industri. Han grundade en verkstad i Stockholm 1809 som producerade ett stort antal mekaniska komponenter och har sedan dess ansetts vara ”grundaren av den svenska mekaniska industrin”.

Owen föddes i Norton i Hales, Shropshire, England den 12 maj 1774. [1] Han gifte sig tre gånger; först i England till Ann Spen Toft, sedan i Sverige 1817 till Beata Carolina Svedell. Svedell dog 1822. Kort därefter gifte sig Owen med Johanna Magdalena Elisabeth (1797–1880), även kallad ”Lisette” (troligen ett barnnamn för Elizabeth). Hon föddes ”Strindberg” och hennes brorson var dramatikern August Strindberg. Totalt hade Owen 17 barn med sina tre fruar.

Owens första besök i Sverige var 1804 för att hjälpa till med installationen av fyra ångmaskiner som såldes av företaget Fenton, Murray & Wood’s i Leeds, England som Owen var anställd vid den tiden. Ångmotorerna beställdes från Sverige och avsedda för industriellt bruk. Den första motorn installerades hösten 1804 i en textilfabrik på Lidingö utanför Stockholm för att ersätta hästar som användes för att driva maskinerna på fabriken. Efter att installationsarbetet var slut åkte han tillbaka till England men blev ombedd att återvända 1806 för att hjälpa till med att sätta upp en annan motor. 1807 beslutade Owen att stanna i Sverige och 1809 öppnade han sin egen verkstad ’Kungsholmens Mekaniska Verkstad’, belägen på Kungsholmen i Stockholm. Två av de ursprungliga byggnaderna som bildade verkstaden finns kvar.

Owen var också engagerad i utvecklingen av ångmotordrivna fartyg och var den första personen i Sverige som byggde ett fartyg med en ångmotor. Hans första fartyg hette Amphitrite, byggt 1818 på hans varv nära verkstaden; den hade en ångmotor med 6 hästkrafter. Hans nya ångfartyg var en känsla för människorna runt vattnet runt Stockholm men många var också skeptiska till de nya ”eld- och luftmotorerna” som krävde mycket ved för ångpannan. Owen utförde också tester med tidiga typer av propeller. I juli 1816 presenterade han det första propellerdrivna ångfartyget The Witch of Stockholm. Dessa tidiga propellerkonstruktioner krävde dock många år innan de kom i praktiskt bruk; ångfartygen runt den tiden kördes normalt av skovelhjul.

Owen blev en av de mest erkända ingenjörerna och industrimännen i Sverige. Han valdes till medlem i Kungliga Vetenskapsakademien 1831. Hans framgång slutade 1843 när han mötte allvarliga ekonomiska problem. Hans företag såldes året efter och han fick nästan konkurs. Den svenska regeringen bestämde sig för att ge honom livstidspension med den motivationen att han hade gjort många viktiga bidrag till utvecklingen av industrier i Sverige. Owen fortsatte dock att arbeta och var anställd ytterligare ett år på ett företag i Södertälje, Stockholms län.

Owen blev sjuk 1853 och dog 1854, 70 år gammal, i sitt hem i Stockholm. Han begravdes på Norra begravningsplatsen. En gata vid Kungsholmen, nära Stockholmsstadshus, är uppkallad efter honom: ’Samuel Owens gata’.

Dragspelsbok i tyg

Concertina, accordion, orihon, dragspelsbok. Kärt barn har många namn och en dragspelsbok är nog mest vanlig bland konstnärer för att visa sina skisser i. Men det är ju inget som hindrar att man gör den av tyg.

Jag har flera ’broderade’ skisser från den kurs jag går hos Pian och Kristina, se Bates och Blixt, distanskurs i broderi, och nu har jag samlat några av dem i en dragspelsbok plus några egna övningar. Jag valde storlek efter de skisser jag hade och sydde med dubbla tyger så jag kunde stoppa in en hård papp i varje sida, 8 sidor x 2. Stängning blev några band som jag knyter i rosett. Det blev en nostalgisk resa också, har jag gjort den bilden…. hur tänkte jag där ….det skall jag testa igen. Följ med på min resa i min dragspelsbok.

Nu är boken slut, dags att slå igen dragspelet och knyta rosett.

Ljus

Det blir ljusare för varje dag, så skönt. Men jag vill gärna dela med mig av de ljus jag köpte i december och har lyst upp varje kväll sedan dess. Men nu börjar batterierna ta slut. Det var nämligen timerstyrda batteridrivna ledljus i plast. De lyste i ca 6-8 timmar och startade sedan nästa dag vid samma tidpunkt som de tändes första gången. Det fungerade både ute och inne, så bra.

Tygtryck och Fisktryck, Gyotaku

Det finns många typer av tryck på tyg och jag vill berätta om några. Det finns proffs på tygtryck och screentryck t ex Ingegerd Schönborg som har Atelje Trycklek. Jag har köpt tyg av henne och sytt bl a en lång sommarjacka och en av resterna blev det en väska. Än mer skall det bli en hemmaklänning och några grytlappar.

Eko tryck har jag gjort i år liksom andra somrar.

Fisktryck  – Gyotaku

Tryck av fiskar, Gyotaku, är en japansk konstform som är flera hundra år gammal. ’Gyo’ betyder fisk på japanska och ’taku’ betyder att gnida eller trycka. Trycket görs på rispapper och med speciellt ätligt bläck. Man gnider in fisken, gör trycket, sköljer av bläcket och sedan kan fisken tillagas och ätas. Tanken är att bevara minnet av fisken och fångsten och kunna dela det med sina vänner. Jag har testat att trycka på tyg istället.

Men först måste man fiska och får man många aborrar, så kan man ta en aborre, spänna upp den på frigolit med knappnålar, måla med bläck, lägga på ett tyg och klappa försiktigt. Det fungerade!!

Sedan kunde jag inte hålla mig utan broderade runt, brodera mera……Det blev två julklappar och en tavla med flera aborrar, där även masken fick vara med.