Det är konstigt med minnet, i alla fall mitt minne. Det som jag inte är riktigt nöjd med, det kommer jag ihåg lättare. Det som är lite löjligt och inte rätt faktamässigt, det kommer jag ihåg. I flera fall får det mig att söka mer information. Helt enkelt att inspireras. Är det omvänd logik?
Exempel 1: Guiden som visade en gammal grav sedan bronsåldern. Hon var otydlig, kunde inte förklara och sa troligen helt fel. Hon fick mig att söka mer information och läsa historia.
Exempel 2: Rullarna vi skulle nysta med garn på en kurs och vi visste inte varför. Fostrade i grupparbete och lydiga gjorde alla små nystan. Visst var det meditativt och avkopplande men kändes lite löjligt. Visst är det en vana att man måste veta varför man gör något innan. Det slutade toppen, vi skulle sätta ihop våra nystan så det bildade en 3-d skulptur. När jag reflekterar efteråt så inspirerade det.
Är det så att när vi stillar oss, när vi gör något repetitivt, så lugnas vi? Vi kanske har stora visioner och känner press på oss att prestera. Men när vi gör något vanligt så slappnar vi av. Det är då det finns större möjligheter att låta vårt kreativa inre börja röra sig och skapa något stort.
