Vinden viner och det är perfekt att mysa inne och läsa en dikt av Anders Österling ”Träden”. Den kanske kan inspirera till flera broderade träd…. eller kanske till och med kastanjeträd …..
Träd har jag älskat och jag fröjdas än åt grönskans härlighet i vårens gala, men hellre vill jag som en ärlig vän få trösta dem, när de stå vinterkala.
De gröna träden ha en kort säsong i årets mönster av bestämda data. Det långa mörkret sätter snart i gång sitt orgelbrus, sin ödsliga toccata.
Grenverket etsar sig i mörk gravyr mot snökall rymd, och varje nerv är naken. De lika människor, när stormen yr: att hålla roten är nu huvudsaken.
