Jag fascineras av engelska ord som har så mycket mening i sig. Serendipity betyder ödets lyckokast. Hur ofta undrar vi inte hur något kommer sig? Varför blev det så? Jag vill ge tre exempel, lite tokiga kanske, men vad är det som beror på ödet eller inte, för:
Får Ni inte inspiration till mönster av ödets lyckokast? Serendipity på Er.
Jag har testat en ny teknik för Eko tryck. Det är från en kurs av Irit Dulman (Ni får googla själva) som verkar effektivt. Skillnaden mot tidigare är att jag betar tyget innan och sedan lägger på löv och ångkokar. Förut har jag lagt löv i en järn-lösning och direkt på ett tyg och kokat.
Experiment gillar jag, för inget blir perfekt eller som man tänkt sig. Svårigheten ligger bl a i att veta vilka växter som ger färg och gärna åt det gröna hållet. Jag har denna gången kommit fram till Geranium (Nävor) och Björnbär ger mörka svarta tryck och blad från Vin och Hampa ger grönaktigt. Om någon undrar, så har jag matat fåglar i vinter och under fågelbordet började det växa en underlig växt, det var hampa. Några fick vara kvar och de kom till användning.
Njut av några foton på eko tryck.
Njut av våren och de olika gröna färgerna och alla andra färger! Känner tacksamhet.
Jag har för vana att fotografera mycket, speciellt natur och närbilder. Det har blivit som min andra skissbok. Tänk på de små detaljerna, förstora, förändra.
Känner glädje över bilder från året medan jag reflekterar över vad jag skall göra härnäst.
Det finns många typer av tryck på tyg och jag vill berätta om några. Det finns proffs på tygtryck och screentryck t ex Ingegerd Schönborg som har Atelje Trycklek. Jag har köpt tyg av henne och sytt bl a en lång sommarjacka och en av resterna blev det en väska. Än mer skall det bli en hemmaklänning och några grytlappar.
Eko tryck har jag gjort i år liksom andra somrar.
Tryck av fiskar, Gyotaku, är en japansk konstform som är flera hundra år gammal. ’Gyo’ betyder fisk på japanska och ’taku’ betyder att gnida eller trycka. Trycket görs på rispapper och med speciellt ätligt bläck. Man gnider in fisken, gör trycket, sköljer av bläcket och sedan kan fisken tillagas och ätas. Tanken är att bevara minnet av fisken och fångsten och kunna dela det med sina vänner. Jag har testat att trycka på tyg istället.
Men först måste man fiska och får man många aborrar, så kan man ta en aborre, spänna upp den på frigolit med knappnålar, måla med bläck, lägga på ett tyg och klappa försiktigt. Det fungerade!!
Sedan kunde jag inte hålla mig utan broderade runt, brodera mera……Det blev två julklappar och en tavla med flera aborrar, där även masken fick vara med.
Advent är väntans tid och varför inte stilla sig, reflektera och se på vackra bilder på vatten från sommaren 2020.
Min passion är skapande och en del är fotografi. Till exempel så fort jag ser en fjäril eller något litet djur så tar jag fram mobilen eller kameran. Ja, jag har kvar en kamera som ger väldigt bra bilder på nära håll. Håll till godo med mina smådjur.
Till alla ungdomar som tar examen i dagarna vill jag ge dem några aklejor.
Till alla som vill ha inspiration till nya skisser och mönster, se på alla dessa former och färger.
Det latinska släktnamnet aquilegia har flera förklaringar. En är att namnet kan härledas ur latinets aquila = örn, eftersom blommornas sporrar liknar krökta örnnäbbar.
Vanlig akleja, A. vulgaris, är omtalad i medeltida nordiska örtböcker och ansågs förr giftig, men användes mot skabb och sår. Troligen odlades den redan på 1600-talet i Sverige. Men blev vanlig först från 1800-talet och framåt. Jag tycker om dem för de är så ostyriga. De är lättodlade, de frösår sig på de konstigaste ställen, men de är enkla att ta bort om man vill. De kan klippas ner efter blomningen (juni) och komma tillbaka med en ny blomning. De har så vackra färger.
Läs min lilla historia om var och en.
Idag har jag lärt mig något nytt. Vi har alla (tror jag) områden som vi är mindre bra på. Ett sådant för mig är fåglar, fjärilar och småkryp. Men nu har jag sett ett tjockhuvud, närmare bestämt en smultronvisslare. Det var en liten brun fjäril. Så här står det i vår fjärilsbok:
’Dagfjärilarna i Sverige delas in i fem familjer: tjockhuvuden, riddarfjärilar, vitfjärilar, juvelvingar och praktfjärilar. Just tjockhuvuden delas in i tre underfamiljer: smygare, visslare och glanssmygare. Bland visslare finns Smultronvisslare eller Pyrgus Malvae. Börjar flyga i mitten av maj och hela juni. Larven lever på smultron och fingerörter.’
Det var en smultronvisslare jag såg. Smultron har vi gott om i grusgången, så det finns förutsättningar. Fjärilar kan också fastna på tyg, arbete på gång.
