I dessa eländiga tider med självald isolering och sjukdomar. Försök ha rutiner. Även om det är en hemsk tid just nu, så ta fram påskgrejerna som vanligt. En reflektion jag gjorde då, är att det är väldigt ojämlikt. Jag hade 8 påsktuppar, men bara 2 påskhönor. Jag undrar varför.
Ha en så bra påsk som Ni kan, ta hand om Er.
Min mor växte upp i Dalsland och hon bodde sedan i Trollhättan från 1949. Hon var ett barn av sin tid och arbetade aldrig utanför hemmet. Fokus för henne var stramaljbroderi som hon prydde tavlor, kuddar och stolar med.
Tänkte dela med mig av skapande verksamhet:
Gillar ni att sy och brodera, både nybörjare och vana, så testa att följa på Facebook, en utmaning varje vecka. Det går att skriva på svenska, det översätts. Adressen är: TextileArtist.org community stitch challenge 2020. Nedan är mitt bidrag till första veckans utmaning.
Gillar ni att baka så kommer här ett supergott Kumminbröd. Det har funnits med mig länge och jag tror receptet hette Utö-bagarens kumminbröd.
50 gr jäst, 8 dl ljummet vatten, 4 dl vetemjöl
Smula jästen i degbunken och häll över ljummet vatten. Rör om och tillsätt vetemjölet. Låt stå och jäsa i 30 minuter.
Ca 16 dl Rågsikt, 3 tsk salt, 1 msk kummin; Till utbakning 2 dl vetemjöl
Tillsätt rågsikt, salt och kummin och arbeta ihop till en deg. Forma till två limpor, sikta över grovt rågmjöl, skåra på några ställen och låt jäsa i 45 minuter.
Grädda limporna i nedre delen av ugnen, börja på 250 grader, sänk genast till 200 grader och grädda ca 50 minuter. Om ni brukar använda termometer för att kolla om brödet är klart skall det vara 98 grader.
Om ni gillar att promenera, se långsiktigt, över hav och sjö. Om ni bara tänker tänk långsiktigt.
Min mormor levde i Dals Ed och jag träffade henne aldrig. Däremot från min mor och mina mostrar har jag fått en del textilier som jag tror kommer från henne.
Jag påbörjade en nostalgitripp idag. Det är inspirerande att se vilken kvinnokraft som ligger i en låda. Jag börjar med min farmor och den textil jag tror är från henne. Hon levde på en gård utanför Hunnebostrand. Efter vad jag hört så överlevde hon spanska sjukan på 1920-talet. Jag kommer ihåg henne när hon flätade sitt tunna långa hår till en hård fläta och snurrade den till en knut i nacken. Sedan satt hon och virkade mycket, trots sina förvärkta händer.
Vad säger ni om vädret, regnigt och i nästa stund snö….. men kolla mönstret på fotspåren. Jag försöker ta tillvara alla stunder och gör dem ljusa.
Byt gardiner, gula istället för Ulika Hydman Valliens fåglar. Äter en räkmacka.
Hämtar ett efterlängtat paket, se nedan vad det består av. Jag betalade bara 300 kr för alltihop!
Läs den vackra dikten i slutet.
Ur en av böckerna en vacker dikt:
En vän, som bor tusen mil härifrån har sänt mig en rulle brokad med blommor i prunkande purpur.
Öppnar jag rullen tycker jag mig se kvällsmoln, förgyllda av sol eller glittrande krusningar på höstflodens vatten.
Gjorde man en kudde av tyget kunde man skada något blad. Skar man en mantel av det skilde man blommorna åt.
Bäst vore att sy ett stort sängtäcke av det. Så kunde jag både dag och natt känna det, som om du vore här.
Vad är livet? Allting handlar om val och när vi väljer, vad gör vi då? Väljer vi det kända eller okända? Men är det inte just i det val vi gör, som vi särskiljer oss som individer? Vi är helt fria att välja själva och välja vår framtid.
Även om jag inte rest till så många platser, så älskar jag kartor. Kan det vara för att livet är jämförbart med kartor? För att finna sin väg, måste man ständigt välja riktning och väg.
Vad händer om man bara går runt och runt? Blir det som myran på broderiet på mina väskor?
Väljer du att livet skall vara vitt, svart eller grått?
Nu är det dags att starta, att fokusera och att bara börja. Då kommer inspirationen. Idag hade jag besök av en kund som för några år sedan köpte en tavla, men jag hade glömt att signera den. Jag upptäckte att den ’nog’ vara ganska bra, jag hade också uppskattat den. Det var starten. Fokus på mer produktivitet gäller.
Så länge se några av de akrylmålningar jag ställde ut på Älvkultur hösten 2019.
Ibland kan man höra någon säga: den personen är så disciplinerad, dvs att alltid få n ågot ur händerna, att göra något klart. Det kan man tycka är något bra, men är personen inspirerad för det?
En person som arbetar hårt i perioder, kan göra det för att han eller hon är inspirerad, helt uppfylld av sin uppgift, hängiven. Hur kan det vara? Är det någon annan som inspirerat genom positiva kommentarer? Kan man kanske ge positiva kommentarer till sig själv (om man inga får från andra) och bli inspirerad och lite disciplinerad dessutom?
Eller kan det bero på att man får en idé som bara måste genomföras? Hur upplever ni skillnaden?
Jag letar former, se mitt foto från en skogspromenad. Sedan bearbetar jag i Photoshop. Vad ser jag?
Är det något som gömt sig? Vilket är mellanrumsformen? Det kan bli en inspiration för mina framtida bilder.
Vilka former ser ni?
