Citronfjärilarna dansar, blommorna börjar komma och jag har varit och broderat med likasinnade och haft så god gemenskap och blivit inspirerad. Det var Pian Bates och Kristina Blixt som höll många bra övningar (se deras nya hemsida Bates och Blixt) och när jag kom hem så fortsatte jag att brodera och baka. Solen sken ju.
Parken i Hellidens folkhögskola i Tidaholm – se det vackra mönstret som skuggorna av trädgrenarna gör på markenEn övning började med att måla, lite otydligt, för mycket vatten…..Mera övningar, inspiration av Kandinsky, ritade ansikten, fortsatte hemma, men är långt ifrån färdig, men så roligt
Goda havrebullar – Recept inspirerat av Rosendals trädgårdscafé
50 gr jäst
7 dl vatten
4 dl havregryn
2-3 dl solrosfrön
2 dl russin
2 tsk örtsalt
3 dl rågsikt
Ca 1,2 dl vetemjöl
Rör ut jästen i det ljumna vattnet. Tillsätt havregryn och solrosfrön, rör om och låt stå i 10 minuter. Blanda i örtsalt, russin och mjölet och arbeta väl. Låt jäsa i ca 40-50 minuter. Arbeta degen igen och baka ut ca 20 st bullar som läggs på bakplåtspapper på plåt. Jäs ca 15 minuter. Pensla bullarna med 1 uppvispat ägg och strö över örtsalt och 1 dl solrosfrön. Grädda i 250 graders ugnsvärme i ca 12-15 minuter. Bullarna blir saftiga och goda även efter ett par dagar.
Jag har varit flitig, om jag får säga det själv. 1000 diabilder är inscannade och redigerade. 20 paket med framkallade foton insatta i album. Fotoalbum iordning och med nya namn. Jag har satt upp en väv för att någon gång framöver väva 18 meter trasmattor i tuskaft och kypert. Jag har broderat lite och målat varje dag. Samtidigt planerar jag New York-besök, som är en dröm sedan länge.
Jag gläds åt ljuset och snart är det 23 mars och vårdagjämning. Ljuset är det som ger enorm energi. Tänk på vilka färger som ger ljus och vilka kontrasterna är? Var är ljuset starkast? I konstgallerier i New York, i svenska fjällen, hemma i naturen eller i ljuset från lysrören ovanför väven?
1924 höll konstnären Paul Klee föreläsning med bl a följande citat:
”Colour is firstly a quality. Secondly, it is weight, for it not only has a value in terms of colour, but also in terms of light and dark. Thirdly, colour also determines measurement, for, in addition to the values mentioned above, it also has its limits, its dimensions, its expansion, its measurable size.
Light and dark is firstly weight, secondly in its expansion and limitation it determines measurement. But a line merely determines the measurements.”
Jag håller på att rensa i garner, tyger och tidningar. Då hittade jag i ”Vävmagasinet” nr 1 från 1995 en fin artikel om Elsas konst. Elsa Agélii har grundat Täcklebo Broderiakademi, vars syfte är att främja intresset för fritt broderi som konstnärligt uttrycksmedel. År 2012 gick jag en kurs för Elsa på Gerlesborgsskolan och jag har fått Elsas ok att skriva detta. Jag väljer att citera en triptyk och en bild, beskrivning och citat ur artikeln. Elsa, du inspirerar så!
Text av Marianne Erikson, utdrag ur Vävmagasinet 1/95:
”Kontrasten mellan glädje och sorg återkommer hos Elsa Agélii i den stora triptyken Jorden kunde vara ett paradis (1993). Den svarta systern – Vreden vågar verkligen visa sin aggressivitet och brinnande ilska. Ansiktet lyser gult av raseri. Ur skötet rinner blod. Som en mytisk fruktbarhetsgudinna mellan sol och måne skjuter hon upp som en besvärjelse. Blanka tygbitar bryter av mot den grova sisalbakgrunden. Svarta nät kastar en slöjlik skugga över delar av ansikte och skuldror. Stygnen är medvetet och skickligt lagda för att uppnå hög expressivitet. Sneda glesa kaststygn ger strålglans. Ådernät och blodflöde tolkas med grovt garn i flotterande partier. Det är som om själva urkraften kommit loss.
Denna kvinna som är framställd i naturligt storlek, har sin motpol i Den ljusa systern –Glädjen. Eteriskt stiger hon upp som anden ur flaskan och lyfter mot en blå himmel. Huvudet utgörs av en virkad spetsduk, brösten a spetsgardiner trädda med silerverlan. Skötets röda vallmoblomma glöder och dess svarta inre tycks ha en androgyn karaktär – vara både manlig och kvinnlig i en sinnlig förening.
Mellan dessa två ytterligeter hänger mittpartiet, som Elsa kallar Kriget. Ett stort gammalt örngott är genomstunget av rostiga handsmidda spikar. Det vita linnet är slitet till transparent skirhet och tätt stoppat med rörande omsorg och dessutom bränt i kanterna. Överst intill gallerspetsen lyser det röda monogrammet HS, förvillande likt ett centralt Kristusmonogram IHS – eller kanske är det en påminnelse om krigets blodspillan? Örngottets knytband hänger ner, fortfarande fräscha och krusade. Förspilld kvinnokraft – eller är det en metafor för att det man värnar om idag kan vara förintat i morgon?”
Jorden kunde vara ett paradis, 1993-94. 3 x 170 x 70 cm
Nedan bild är från den första separatutställningen i Göteborg 1983 och ytterligare en version hänger i FN-huset i New York. Kolla in artikelns citat: ”Fritt broderi kan bli hur fritt som helst.”
Januari är för mig reflektion och nystart för nästa år. Höjdpunkterna 2018 var utställningar jag inspirerades av Brita Marakatta Labba, kuddutställningen i Uddevalla, Astrid Lindgrens barndomshem, Van Gogh utställningen på Arken och Ystad konstmuseum Greta Sandberg. Nu planerar jag framåt för att se nya utställningar under 2019. Kanske Miro i New York?
Så fin kudde från Broderiakademins utställning i Uddevalla museumGreta Sandbergs fria broderier
Det är fantastiskt med nytt år, nya planer och nya färger.
På tal om färger, måste jag visa er foto från en utmärkt symaskinsaffär med tyger, band och många trådrullar i olika färger. Det är Bernt i Lund som ligger centralt och bra och med parkering nära. Bra sortiment och de skickar om ni vill handla. Njut av färgerna, de jag handlade denna gången var trådar med olika färger i för att fortsätta testa maskinbroderi.
Jag köpte min senaste symaskin Janome Easy Jeans hos Bernt i Lund, när den gamla Bernina inte ville vara med längre. Janome klarar väskor galant. Den här väskan har jag sytt färdigt nyss. Det var från början en korsstygnstavla från Erikshjälpen som var klar till 80% och jag la till lite text också för att få den roligare, sydde klart den och sedan blev den en väska. Den skall jag lämna till ’Öppen salong’ som Handkraft i Trollhättan har. Det kommer att bli mycket fritt broderi 2019 för mig för då känns det som ’You make me feel like dancing’.
Baka mera, skulle jag vilja kalla min slogan. Eller Baka en gång om året i alla fall, kanske nu till jul för att skapa en tradition, att känna doften av nybakt bröd eller en mjuk pepparkaka. Tryck på länken så hittar ni recept på min goda mjuka pepparkaka. Det jag behövde i år var nya bakdukar och förstås hemsydda och broderade.
Jag upphör aldrig att vara nyfiken på det jag inte kan. Det tar sig olika uttryck. Ett projekt jag nyss färdigställt är att sy nya stygn. Det blev totalt 25 rutor med 24 olika stygn. Av de 24 olika stygnen så hade jag gjort 11 stycken tidigare, så totalt 13 helt nya stygn för mig. Favoriten blev Portugisiska stjälkstygn som fick två rutor. Det blev en bonad, nu återstår mjuk montering.
Jag har blivit inbjuden att ställa ut mina bilder på GKN i Trollhättan. Det är extra roligt eftersom det är min gamla arbetsplats som tidigare hette Volvo Aero. Jag var också med att göra en nystart för konstföreningen där. GKN är en arbetsplats som endast de anställda kommer in på, så de av Er som läser detta som arbetar där, gå och titta i matsalen. Jag ställer ut mellan 31 oktober och 22 november.
Ett besök i augusti som satte positiva spår i minnet, var att se hällristningarna i Tanum. En kunnig guide berättade på ett levande sätt hur, vad och när dessa inristade tecken i klipporna kom till. Att de målat dem i rött är ett sent påhitt, men då syns de ju mycket bättre. Det fanns inte så många kvinnor med de som fanns hade hästsvans så man kunde särskilja dem från män som endast hade penis. Det är många saker som fascinerar när man hör och läser om historien, men det är två aspekter jag tänker på. Det ena är att dessa hällristningar har kommit till under flera hundra år under bronsåldern, jämfört med Birka som endast fanns under kortare tid. Det andra är att människorna rodde med båt till England i en båt utan dagens hjälpmedel, vägledda av stjärnor, sol och måne. Modiga människor.
Jag är med i Täcklebo Broderiakademi sedan snart tio år och tillhör Uddevalla-gruppen. Där har vi i år börjat med vandringsbroderi och den som börjar väljer ett tema som är hemligt. Gissa vad mitt tema är, just det hällristningar!
Förresten det finns hällristningar på andra håll i Sverige också, Dalsland och Skåne bland annat, mer att besöka och inspireras av.
Jag har blivit utvald att delta med en tavla i Fritt Broderi i den jurybedömda höstsalongen på Galleri Fågel i Beddingestrand. Det är så roligt. Vernissage är 27 oktober, men tyvärr jag är i Västsverige och inte i Skåne just då. Fotot visar en liten detalj av ’Försommarfjärilar’.
