När vi vandrar i bokskogen,
skriver vi tillsammans!
För varje steg på den mjuka mattan av löv
föds ett spindelvävsord,
ett daggdroppsord,
ett kärleksord.
Ett ljuvt, högtidligt,
genomskinligt, solglittrande poem
växer fram
om lyckan att vandra tillsammans,
om lyckan att äga ett liv tillsammmans,
ett djup, ett leende,
en väg genom tystnaden tillsammans.
Befriade nalkas vi ljuset, en glänta, en öppning i skogen –
vi har vandrat från natt till näktergal.
Dikt av Bo Setterlind, I bokskogen.
Visst är denna dikten vacker, vilket man har en partner eller en släkting eller en vän eller om man går ensam med sina tankar. Längtar till våren och ljuset i bokskogen.
