God Jul och Gott Nytt År och alla helger och lediga dagar önskar jag alla med en bild på experiment. Har ni hört mig skriva ordet experiment förut? Jag blev påmind häromdagen att jag gjort experiment hela livet, maträtter, bakning, broderi. Alltså fortsätt experimentera eller börja experimentera och ta det lugnt och ha det bra!
Reflektion från omvärlden: nya varianter av Corona – nu Omikron. Om man bortser från hälsorisker och dödlighet och sjukdom, vilket i sig är så hemskt att jag försöker avskärma mig från det (har tagit tre doser vaccin) så reflekterar jag på ett annat sätt ur broderi-synvinkel. Jag försöker tänka på hur virus och antikroppar egentligen ser ut. I ett mikroskop är ju allt grått eller ljusgrått, men när avbildningar sker så färgläggs olika varianter. Sök på Google efter mitochondria – cellens kraftverk, Golgiapparaten eller Antikroppar som bildas i B-celler, se bilden nedan, så hittar Ni intressanta former. Science-bilder var min inspiration när jag 2020 broderade min version av antikroppar som angriper Corona. Den heter ”Tillsammans – Antikroppar”. Tyvärr fortfarande aktuell.
Vill Ni ha mat-tips i advent, se vad jag skrev 4 december 2020. Jag har redan gjort både grytbitarna och den mjuka pepparkakan redan. Mums
Mycket att bestyra i advent och inför julhelgen. Vill Ni ha inspiration, var kreativa, tänk så här:
Kreativitet är att hitta på, experimentera, skissa, ta risker, bryta regler, göra misstag, reflektera, göra om, göra nytt och helt enkelt ha kul.
Dödssiffran stiger på Medelhavet. I år, 2021, har 500 människor förlorat sina liv på den farliga sjövägen. Många flyr ändlösa konflikter och dödliga attacker i sina hemländer. – Allt enligt UNHCR.
Detta är förfärligt, jag har inga lösningar, och jag påminns om det när jag ser på mitt broderi – Färden över medelhavet. Jag sydde det våren 2018 i svartstick, mycket för att brodera av mig min frustration och förtvivlan inför människors situation. Min text till broderiet är:
De lämnade hemmen, de trygga rosa husen, när krig och faror hotade. Färden över okända vatten över medelhavet var lång och stormig; skulle de komma fram? Vad väntade där framme?
Att samla i ladorna, det är ett gammalt uttryck, ta tillvara, bärga, skörda. Jag fick slå upp betydelsen, eller rättare sagt googla och fann då: bibelns första mosebok – när det kommer sju goda år och sju svåra hungersår i Egypten. Då gällde det att samla i ladorna under de goda åren för att klara de svåra åren.
För mig beskriver det vad jag gjort i sommar, jag har samlat intryck. Jag har träffat släkt och vänner och förhoppningsvis spridit positiva tankar och jag har förberett material för att använda i vinter. Jag har också tagit foto på vackert och mindre vackert, allt sånt som kan ge inspiration till mönster och linjer.
Tiden är hur vi upplever den. Under pandemin när jag levde eremitliv så skrev jag av mig om tid, bl a detta i mars 2021:
”Jag väntar. En dag, en vecka, en månad. Livet rullar, på, posten kommer varannan dag, soporna töms varannan vecka. Värmen dröjer känns det som, men ingen nattfrost längre. Min försådd av blommor till balkonglådorna går trögt, hälften har inte grott och andra hälften växer sakta. Till och med tagetes växer sakta. Jag väntar”
I södra Spanien, i Cordoba föddes år 4 före Kr Lucius Annaeus Seneca som är känd som en framstående filosof. Han växte upp i Italien och skrev flera verk t ex Om livets korthet. Utan att jag läst dem själv, så har jag uppfattat att de handlar om att konsten att leva nu och att rätt uppskatta sina förutsättningar. Ju mer vi försöker att hinna med, desto mindre tid upplever vi som regel att vi har. Hur ska man få livet att gå ihop, tiden att räcka? Seneca hävdade att människan faktiskt inte lider brist på tid, hon slösar med den. Seneca skriver: ”Det största hindret för ett verkligt liv är den förväntan, som beror av morgondagen men förlorar den dag, som är…. Vart riktar du ditt öga, vad är det, du sträcker dig efter? Allt, som komma skall, är ovisst. Lev redan nu!”
Det är skillnad på tiden som Seneca levde och den tiden vi lever nu oavsett pandemi, väntan på vaccinering, osv, men mycket har vi gemensamt. Tiden räcker faktiskt. Koncentrera på det vi/du vill och sortera bort annat. Prioritera.
En sak jag prioriterade som intresserar mig oerhört (på grund av historiekopplingen) var när Broderiakademin under våren 2021 föreslog att samarbeta med Livrustkammaren inför Världsbroderidagen 30 juli 2021. Uppgiften var att leta i de digitala samlingarna, hitta ett objekt som man kunde brodera och göra sin tolkning av. Här är resultatet som Broderiakademin presenterade. Nedan är mitt objekt och min tolkning. Jag gick lite långt och experimenterade genom att sy med kassettband en stilisering av del av broderiet på Drottning Desiderias kamkofta.
Jag är nöjd med stiliseringen och utkomsten av broderiet, men inte helt nöjd med monteringen tillsammans med gammal hardangerspets, där jag också broderat samma stilisering. Broderiet, själva stiliseringen syns inte riktigt. Det får vila just nu, när tiden känns rätt, kanske jag gör om monteringen. Stiliseringen gillar jag så den kommer jag att använda på annat sätt igen. När tiden känns rätt, räcker tiden.
Jag läser nu ‘Konsten att städa’ av Marie Kondo. Städat och rensat har jag/vi gjort hela livet, men det är intressant att se skillnad och likheter med den japanska inställningen. Boken är lättläst och visst behöver jag reflektera över vad jag/man sparar på. Det hela går ut på att rensa i kategorier och förvara på smarta sätt. Kategorierna man skulle börja med var kläder, böcker, papper, osorterade föremål och sist föremål med känslomässigt värde. Förutom värdet på det du rensar ut så finns ju funktion, information och inte minst den känslorna. Har du köpt det på en viss plats, har det tillhört mormor osv. Ställ dig frågan: ger föremålet mig glädje?
Allehanda osorterade föremål har ett japanskt namn ’komono’. Det kan vara cd skivor, smink, väskor, udda sladdar, kontorsmaterial, nål och tråd, tyger. Den sistnämnda kategorin hade en undergrupp Extraknappar. Den började jag med.
Hur många har inte en burk, låda eller påse med knappar. Jag har knappar i två lådor och en plastpåse. När jag kasserat gamla kläder har jag alltid klippt av knapparna och sparat. Det kan ju vara bra att ha…. Jag har dock inte sytt i en knapp på flera år. Jag tänkte – kan jag använda överblivna knappar till något? Ibland ser jag på Pinterest exempel på kuddar och bilder med knappar, men jag tycker det är tråkigt att sy i knappar. Varför spara extraknapparna?
Följande foto är tagna idag fredag 24 sept 2021, då jag mer än halverade mitt förråd av knappar. Jag är nöjd. De jag har kvar har jag motiverat med att de kan vara bra att sy i eller sy på en bild eller går troligen inte att köpa likadana eller har affektionsvärde. Läs texterna under varje bild och begrunda. Hur många knappar har du sparat?
Om jag inte hittar rätt knapp, så kan jag ju köpa t ex i Trollhättans Sy-butik eller Knapp Carlsson i Göteborg eller på nätet från New York, bästa tygaffären någonsin, Mood Fabric.
Så här kan det gå…..
när kursledare ber oss riva ett A5 papper i fem bitar och göra ett pråligt djur:
Känner glädje över bilder från året medan jag reflekterar över vad jag skall göra härnäst.
Räknas broderi som konst eller konsthantverk? Spelar det någon roll? När det gäller att delta i utställningar där det traditionellt är måleri, olja och akryl, så spelar det roll. Detta dilemma gäller säkert för fotografi, trä, smide, keramik och skulptur. Det jag hoppas på framöver är att det skall ses som självklart att flera textila verk skall visas i samma sal som övriga verk. Jag anser att de är konst och inte konsthantverk. Konsthantverk, definitionen kan vara bruks- eller prydnadsföremål som används varje vecka och som är konstnärligt uformade. Konsthantverk har oftast ett användbart syfte i vardagen.
Vad göra för att fritt broderi, monterade som tavlor skall bli mer accepterade? Skall vi måla på tyget och brodera mindre? Skall vi kvinnor skaffa en pseudonym med ett manligt namn? Skall vi brodera först, montera och måla över alltihop? Skall vi lägga lösa trådar i akrylfärgen och måla? Det finns hur många galna idéer som helst. Leka med trådar och färg? Skall vi leka, så har jag läst att någon tycker:
Playtime allows you to jump in anywhere and everywhere. Play is the key to finding your own voice. Your song is out there somewhere, among the brights and shadows of fiber, yarn and story, hidden amongst technique and process.
When you play, you get closer to capturing your artistic self.
The ability to play, fearlessly and fantastically, is a fundamental skill upon which so many other creative skills are based.
Se på min tavla Lek sydd i fritt Svartstick. Hur många sätt att leka ser ni?
Här är lite av det som hänt mig i sommar som jag vill dela. Det är de små ögonblicken som jag reflekterar över och som kan skapa något framåt.
Jag har lärt mig ett nytt sätt, att med trådar uttrycka glädje.
