Jag håller på att rensa i garner, tyger och tidningar. Då hittade jag i ”Vävmagasinet” nr 1 från 1995 en fin artikel om Elsas konst. Elsa Agélii har grundat Täcklebo Broderiakademi, vars syfte är att främja intresset för fritt broderi som konstnärligt uttrycksmedel. År 2012 gick jag en kurs för Elsa på Gerlesborgsskolan och jag har fått Elsas ok att skriva detta. Jag väljer att citera en triptyk och en bild, beskrivning och citat ur artikeln. Elsa, du inspirerar så!
Text av Marianne Erikson, utdrag ur Vävmagasinet 1/95:
”Kontrasten mellan glädje och sorg återkommer hos Elsa Agélii i den stora triptyken Jorden kunde vara ett paradis (1993). Den svarta systern – Vreden vågar verkligen visa sin aggressivitet och brinnande ilska. Ansiktet lyser gult av raseri. Ur skötet rinner blod. Som en mytisk fruktbarhetsgudinna mellan sol och måne skjuter hon upp som en besvärjelse. Blanka tygbitar bryter av mot den grova sisalbakgrunden. Svarta nät kastar en slöjlik skugga över delar av ansikte och skuldror. Stygnen är medvetet och skickligt lagda för att uppnå hög expressivitet. Sneda glesa kaststygn ger strålglans. Ådernät och blodflöde tolkas med grovt garn i flotterande partier. Det är som om själva urkraften kommit loss.
Denna kvinna som är framställd i naturligt storlek, har sin motpol i Den ljusa systern – Glädjen. Eteriskt stiger hon upp som anden ur flaskan och lyfter mot en blå himmel. Huvudet utgörs av en virkad spetsduk, brösten a spetsgardiner trädda med silerverlan. Skötets röda vallmoblomma glöder och dess svarta inre tycks ha en androgyn karaktär – vara både manlig och kvinnlig i en sinnlig förening.
Mellan dessa två ytterligeter hänger mittpartiet, som Elsa kallar Kriget. Ett stort gammalt örngott är genomstunget av rostiga handsmidda spikar. Det vita linnet är slitet till transparent skirhet och tätt stoppat med rörande omsorg och dessutom bränt i kanterna. Överst intill gallerspetsen lyser det röda monogrammet HS, förvillande likt ett centralt Kristusmonogram IHS – eller kanske är det en påminnelse om krigets blodspillan? Örngottets knytband hänger ner, fortfarande fräscha och krusade. Förspilld kvinnokraft – eller är det en metafor för att det man värnar om idag kan vara förintat i morgon?”
Nedan bild är från den första separatutställningen i Göteborg 1983 och ytterligare en version hänger i FN-huset i New York. Kolla in artikelns citat: ”Fritt broderi kan bli hur fritt som helst.”
Elsa citat:
Var inte rädd
Tänk själv
Brodera fritt
Tack Lena, att du hittade fram denna fina artikel! Själv har jag ingen bra ordning bland mina papper.Artikeln är skriven av den djupt och generöst kunniga Marianne Eriksson, textilintendent på Röhsska Museet och understödjare av textil konst. Nu finns hon kvar ibland oss tack vare sina texter, varav detta är en!
Lena, så roligt att du söker dig fram, låter dig inspireras och gläds i stygnvärlden!//Elsa
Tack för din kommentar, det är så roligt att titta i gamla tidningar även från andra områden som vävning och konst. /Lena