Jag återupplever 1980-talet när jag växtfärgar, det är magiskt att se olika färger växa fram ur växtdelar. I år har jag ordnat det bra, en elektrisk kokplatta och en nyköpt rostfri kastrull, står bra på altanen. Jag behöver inte elda under någon gryta med ved, det räcker att röra i grytan emellanåt, så inte ullgarnet kokar.
Så här gör jag när jag växtfärgar:
Ullgarn måste betas först, dvs kokas en timma tillsammans med betmedel, jag valde alun. Sedan plockar man växter och kokar dessa i en timma, silar ifrån och sedan läggs ullgarnet i och kokas en timma. När man tar upp det så är det oftast ganska mycket färg kvar i badet, så då får det bli ett nystan till som kan få färg genom att kokas en timma. Därefter skall garnet tvättas och sköljas.
Årets färgväxter var tre:
Renfana som gav klara gula färger; fläderbär (som jag haft frusna) som gav rödaktig dunkel färg; och röda lökskal som gav brunaktig färg. Jag trodde lökskalen skulle bli röda, men det är troligen med en annan betning (vinsten+tennsalt) som det blir så.
Det är beroendeframkallande färgning, så i slutet på dagen så blandade jag alla färgslattar och det blev en mixad färg, ljust brun.
Dessutom färgade jag bomullstyg och det blev fina färger. Det goda resultatet var tack vare ett för mig nytt sätt att beta tyg, först med tannin och sedan med alun.
Så intressant! Härliga färger.
Tack Gull-Britt, det var så roligt att färga.