Det var fantastiskt, det är 20 år sedan jag satte upp en väv och vävde och det gick bra den här gången också. Jag kom ihåg allt. Det är en noggrann procedur och process att sätta upp en väv. Det går inte att slarva eller hoppa över något, t ex en tråd eller solv. Vävspråket är ganska speciellt, med ord som varp och lattor och solv med mera. Varp är de trådar som spänns från bakre delen av vävstolen och framåt, lattor är de träpinnar som sitter uppknutna mellan solven och tramporna och solv är de trådöglor (en lång en kort en lång) som man stoppar tråden och solvkäppar i (som bildar skaft) och som knyts ned till lattorna osv. Det är bl a de som gör att det blir skäl i väven. Inte själ även om man kan tro det. Det är så välgörande och avkopplande för själen att har ett stort och klart skäl där man lägger in inslaget.
I mitt fall vävde jag en trasmatta på tre meter i blandade glada färger och det var så roligt. Jag har kvar ca tre meter till av varpen och vad skall det då bli? Kanske dörrmattor av snören och balbuntband. Det tipset fick jag av en grupp på Facebook som jag anslutit mig till, nämligen Vävspolen. Det är över 5000 personer anslutna till gruppen som enbart diskuterar vävning och det väldigt intensivt och kunnigt. Häftigt att kunna delta. Nu skall jag bara få tag i balbuntband, kanske från sonen och sonhustrun som har flera hästar.
