Kom och besök Kuddutställningen på Uddevalla museum 3 april 11.00-19.00. Det är Täcklebo Broderiakademi som fyller 25 år och så firar vi detta. Ni kan också se Roskilde-broderiet – när Bohuslän blev svenskt.
I påsk börjar också konstvandringar både i norra och södra Bohuslän, se bl a på KVIRR.
”Lax lax Lerbak!
Ej kommer du på bispens fat.
Det svär jag vid min bispehatt:
Du skall sova i tornet i natt.
Mitt vadmalssegel och ekebåt.
Det skiljer mig och bispen åt.
Man kan förstå Strängnäsbispens förtrytelse när fiskarpojken inte ville lämna ifrån sig laxen han fångat utan i stället flydde och enligt sägnen blev den förste som bosatte sig på Stockholmen.”
Den som kan förstå detta är Tore Wretman i boken Svensk Husmanskost från 1967. Han skriver mycket om lax som ingår i den andra turen till Smörgåsbordet. Det som finns med är gravlax, kokt lax, inkokt lax och laxpudding, men inte laxpaj. Det är en rätt som jag gärna vill ha med på påskbordet förutom ägg och sill. Här är mitt eget framprovade recept på laxpaj. Glad påsk!
Pajskal:
2,5 dl dinkelmjöl
100 gr smör
100 gram naturell Keso
Fyllning:
150-200 gram rökt lax
3 st ägg
2-3 dl matlagningsgrädde
1/2 kruka dill, finklippt
2 dl riven mager ost
Lite malen vitpeppar
Hacka och rör samman ingredienserna till pajdegen. Smörj pajformen väl och lägg ev ett runt bakplåtspapper i formen. Tryck eller kavla ut degen i pajformen. Nagga i pajskalet med en gaffel. Låt vila ca 1 timme i kylen.
Sätt ugnen på 200 grader.
Grädda pajdegen i 15 minuter och låt den svalna medan du gör fyllningen.
Skär laxen i mindre bitar, hacka dillen fint och fördela detta över pajskalet.
Blanda/vispa samman ägg, grädde och riven ost. Häll över laxen och grädda i ugnen i 25 minuter.
Servera med romsås (creme fraiche, majonäs, stenbitsrom), grönsallad och cocktailtomater.
Jag har besökt Ystad konstmuseum och träffat på en för mig ’ny’ textilkonstnär, Greta Sandberg. Enligt Wikipedia föddes hon i 1909 i Bollnäs och dog i Ystad 2004. Hon var självlärd och började som konstnär i femtioårsåldern. Det måste då ha varit ungefär på 1960-talet som hon började brodera.
Hennes bilder fångade mig direkt när jag såg verken. Hon broderade mest med vanlig svart sytråd och små stygn, människor, ansikten, natur. Enligt en intervju vid en tidigare minnesutställning säger hon: ’Jag tänkte att människor har så mycket rynkor, att jag ville sy det’.
För mig fanns det nog mycket mer än rynkor i hennes bilder, mer av upplevelser, berättelser och existentiella frågor. Det som är fantastiskt är att hon redan från 1960-talet broderade FRITT. Jag trodde att det var ett senare tillkommet uttryckssätt, bl a initierat av Elsa Agelii när hon startade Täcklebo Broderiakademi. Tänk så lite man vet.
Det kanske finns ännu fler som broderade fritt tidigare. Är det någon som vet?
Ibland får jag glimtar från världen utanför Sverige från min kära svägerska. Idag och på internationella kvinnodagen imorgon 8:e mars och alla andra dagar passar dessa foton perfekt, blommor för kvinnorna! Foton från Los Angeles, där det blommar. Härligt!
Naturen är ett underverk. Det har skrivits mycket om löv och knoppar som brister. Men det är med tacksamhet jag tar in kalt blåbärsris och sätter i en vas på köksbordet, och sedan ser hur det för varje dag kommer fram knoppar och löv. Jag plockade dock riset innan den senaste snön kom.
Naturen är ett underverk. Igår på en mindre väg mellan Trollhättan och Uddevalla, stod skogens invånare i vägen. Två älgar som ville äta av knoppar och grenar. De kunde inte trafikreglerna utan en gick ut på vänster sidan av vägen och en åt höger. Ståtliga djur. Lika underbart var rådjuret som ville äta från vårt fågelbord en annan dag.
Naturen är ett underverk. I somras när det var en riktigt varm dag, så gjorde jag soltryck med löv. Jag har skrivit om soltryck tidigare i bloggen, här. Just nu håller jag på att brodera ett fantasilandskap och det har också blivit ett löv. Det gäller att få fram skiftningar i färgerna, så jag använder ofta två tunna trådar av moulinegarn i olika gröna färger.
Naturen är ett underverk.
Har Ni sett på SVT serier Konsthistorier? Ikväll kommer ett avsnitt om Hannah Ryggen. Jag har läst om henne förut, en enastående kvinna och textilkonstnär. Alla avsnitten är sevärda på SVT Play, men jag har också fastnat för den om Barbro Östlihn och Jacob Dahlgren. Okända konstnärer för mig, men inte längre. Det regelbundna och det randiga som Jacob förordar är intressant. Är det proportionerligt? Hur många tröjor har vi inte som är randiga till exempel? Jag har både Polarn och Pyret, Gudrun Sjöden och Marimekko tröjor som är randiga.
Olika tekniker i olika tider är också intressant, foto, video, skulptur, installationer, allt randigt och i många färger. Kopplingen arkitektur och konst liksom kläder och konst är nära. Se också min randiga tavla.
Det är Alla hjärtans dag imorgon och mitt hjärta slår extra hårt för mina barnbarn. Därför har jag gjort en liten klänningskavalkad. Jag säger ofta Oh vad fin och jag menar det av hela mitt hjärta, men det är verkligt intressant när man ser dem samlade. Så många glada färger, rött, gult, grönt och så många mönster det finns, rutigt, randigt och blommigt. För att inte tala om texturer, blankt och matt och mjukt. Ha en bra alla hjärtans dag!
Hur ser vi på en bild? Måste det vara proportionerligt för att vara vackert? Är det lika med gyllene snittet som motsvarar 1,618? Baseras vår bedömning enbart på känslan? Om jag reflekterar så bedömer jag ofta på känsla. Men om jag sätter upp en bild framför mig och ser på den då och då under några veckor, så kan jag se den på ett annat sätt, ibland mera sakligt och ibland nyfiket.
Vad tycker vi om det som är mystiskt? Är vi nyfikna på det eller är det lite skrämmande? Hur reagerar vår hjärna?
Vad tycks om mina påbörjade bilder? Den ena är enbart målad med sprayfärg och den andra med akrylfärg. Många frågetecken i detta inlägg…….
Visste Ni att FNs utvecklingsprogram UNDPA har globala mål för hållbar utveckling som ska förändra världen till år 2030? Jag hoppas att vi skall klara det, men vad kan jag göra, vad kan vi göra? Hur kunna tänka på både det stora och det lilla i världen och hos oss? Jag är orolig. Se foto på min tavla ORO. Dessutom har jag fått artros i lillfingrarna och men rätt låtar vann i alla fall i första uttagningen i Mellon.
När vi vandrar i bokskogen,
skriver vi tillsammans!
För varje steg på den mjuka mattan av löv
föds ett spindelvävsord,
ett daggdroppsord,
ett kärleksord.
Ett ljuvt, högtidligt,
genomskinligt, solglittrande poem
växer fram
om lyckan att vandra tillsammans,
om lyckan att äga ett liv tillsammmans,
ett djup, ett leende,
en väg genom tystnaden tillsammans.
Befriade nalkas vi ljuset, en glänta, en öppning i skogen –
vi har vandrat från natt till näktergal.
Visst är denna dikten vacker, vilket man har en partner eller en släkting eller en vän eller om man går ensam med sina tankar. Längtar till våren och ljuset i bokskogen.
