Min hemsida heter ju antnanel som består av ant och nanel. Jag är enligt utsago flitig som en myra, därav ant. Nanel är baklänges för LenaN ju. Här är några blandade exempel och experiment på vad jag gjort under våren. Nu är det snart dags för montering och nya projekt.
Jag gick runt planlöst och tittade. Det var en onsdag, inte många var ute och handlade. Men det var ju på landet också. Nuförtiden är det ju populärt att inreda butiker i gamla ladugårdar eller slott. Här var det en stor fyrlängad gård, precis som i Skåne. Ägarna hade troligen lagt ner ett enormt arbete på renoveringen. Jag gick igenom små rum med blänkande möbler, spegelglas, mahogny, textil, stora lampor och större krukor. Nästa rum hade varit det stora kostallet, lite mer rustikt och inte så mycket prylar. Det nästan luktade lite än, från de tidigare korna alltså. Här hade de inrett med stora låga bord med kläder på. En hög med t-shirt tryckta med affärens namn, men riktigt billiga. Det var förstås en lockvara. En sådan vara som jag brukade gå på.
Men så gick jag runt hörnet och där låg den. Färgerna glittrade i guld, orange och turkos i ett invecklat blommönster. Denna hade jag drömt om – en vacker kaftan. Jag kände riktigt hur skönt sidenet kändes mot huden utan att jag hade tagit i den. Vågade jag ta i den? Fingertopparna smekte längs kanten. Ja den kändes skön och helt underbar. Blommorna var olika och de försvann liksom under kanten. Jag vände på kaftanen, ja, där fortsatte de i ett annat mönster men hängde ihop på ett sätt ändå.
Då såg jag den vita lappen. Vad stod det? Ett fem-siffrigt belopp. Jag stelnade till, fast i den lutherska traditionen, inte skall väl jag unna mig något. När skulle jag använda den här. Jag var ju ändå alltid ensam. På släktkalasen gick det ju inte att överdriva.
Jag fick flytta mig, det kom flera kunder som trängde på och pratade högt. Jag stod tyst kvar och tänkte på min dröm. Guld, orange och turkos och tjockt siden. Gjorde det något om jag provade? Den kanske ändå inte var i min storlek? Men känslan? Känslan? Hur skulle jag göra?
Njut av våren och de olika gröna färgerna och alla andra färger! Känner tacksamhet.
Brodera det du älskar och älska det du broderar.
Jag vet inte vem som sagt detta, men det är så sant eller borde vara sant för alla. Byt verbet Brodera till det du älskar att göra. Men ärligt talat, du har broderat och det känns bra, men efter ett tag så tittar du på arbetet. Det är ju inget, det blev fel, det säger dig inget. Det är då, det är då du skall ta ett djupt andetag. Lägg arbetet på ett bord eller häng upp det på en anslagstavla, backa två meter och titta. Observera och känn, nog älskar du det? Eller gå ifrån och titta igen efter några dagar.
Om du då inte älskar det, har du flera alternativ, slänga, klippa isär och sy ihop det på ett annat sätt, lägga i en låda för ufon (unfinished objects), eller gräva ner i jorden och ta upp det efter fyra veckor och se hur det ser ut???
Om du älskar det, så vad göra för att få det färdigt? Eller är det färdigt, skall andra färger läggas till, andra stygn, titel, brodera initialerna, börja fundera på montering?
Jag älskar processen hur den än går.
Nu har jag broderat ur hjärtat helt fritt, inget skissande. Bara en bit vitt tyg och svart tråd Venne-garn. Jag har broderat av mig. Tyvärr måste jag berätta om var det kommer ifrån, ett TV inslag om striderna i Ukraina och det som hände Butja.
Make peace not war……
Jag har för vana att fotografera mycket, speciellt natur och närbilder. Det har blivit som min andra skissbok. Tänk på de små detaljerna, förstora, förändra.
Vad är det jag tittar på när jag väver? Jag tänkte visa några bilder av det som ger mig en positiv känsla när jag slår vävbommen vid varje inslag.
Det jag väver nu är Bunden rosengång 4-skaft, s k Gubbatäcke. Jag gjorde dock inte gubbar utan gummor, kvinnor med röda strumpor. Det var ju 9 mars 2022 Internationella kvinnodagen den dagen. Om Ni inte har läst kvinnohistoria, försök ta er tid och göra det. Det ger både kunskap, tålamod och vetskap om att det inte är jämlikt än överallt.
På en enkel tavelhylla har jag samlat från vänster:
Tavla med övningar från en helg på Helliden med Bates o Blixt.
Tavla med övningsklipp från kurs på Sätergläntan.
Tavla i akryl från ett besök hos en kyrka i ett munkkloster i södra Frankrike.
Tavla i broderi från en övning i Bates o Blixt kurs om olika färger.
Var snäll mot din medmänniska i det lilla och i det stora.
Brodera mera.
Nu är väven uppsatt med allt vad det innebär, nysta garn, förskedning, pådragning, solvning, skedning, framknytning, uppknytning med mera. Det blev bra och det blev rätt. Så skönt, det var ett tag sedan jag gjorde detta. Se vilka figurer jag hittills gjort, ett kors, en ros till svärmor Alice som dött, och en gubbe, min gubbe. Emellan hann jag med en tokig fågel också. Brodera mera, det är så meditativt.
Jag har köpt 1-trådigt ullgarn för att väva bunden rosengång med 6-skaft. Jag har nystat allt och tänkte börja. Då läste jag mig till att jag måste ha lunor till vävstolen för att hänga upp 6 eller 8 skaft i. Dessutom läste jag de mönster jag köpt och figurerna var väldigt långa. Efter en god natts sömn så har jag tagit beslutet att tänka om. Jag ändrar och väver med 4-skaft istället. Jag får anpassa mig, jag får rita fler figurer själv till nya mönster. Jag får arbeta med olika färger i bakgrunder. Jag tar de idéer jag redan har och använder dem. Jag har också eget 1-trådigt ullgarn i olika färger som jag kan använda.
Nyckelorden är: val, ändra, anpassa, arbeta, nya val, utveckla.
I Sheeley Rhodes bok, Fragmentation and Repair, läser jag om att använda varje liten bit. Det kan vara trådar, det kan vara små tygbitar, skräp, målat papper. Det finns ett japanskt ord för detta.
Mottainai översätts som ’för bra för att slänga’. Dvs använd varje liten tråd eller tygbit igen. Kompositioner och bilder blir mindre och mindre. I en liten övningsbild jag gjort, har jag använt ’skräp’ och sytt med läggsöm.
Vilka val gör du varje dag?
