Kategori: Början på en historia

Jag gick runt planlöst och tittade. Det var en onsdag, inte många var ute och handlade. Men det var ju på landet också. Nuförtiden är det ju populärt att inreda butiker i gamla ladugårdar eller slott. Här var det en stor fyrlängad gård, precis som i Skåne. Ägarna hade troligen lagt ner ett enormt arbete på renoveringen. Jag gick igenom små rum med blänkande möbler, spegelglas, mahogny, textil, stora lampor och större krukor.  Nästa rum hade varit det stora kostallet, lite mer rustikt och inte så mycket prylar. Det nästan luktade lite än, från de tidigare korna alltså. Här hade de inrett med stora låga bord med kläder på. En hög med t-shirt tryckta med affärens namn, men riktigt billiga. Det var förstås en lockvara. En sådan vara som jag brukade gå på.  

Men så gick jag runt hörnet och där låg den. Färgerna glittrade i guld, orange och turkos i ett invecklat blommönster. Denna hade jag drömt om – en vacker kaftan. Jag kände riktigt hur skönt sidenet kändes mot huden utan att jag hade tagit i den. Vågade jag ta i den? Fingertopparna smekte längs kanten. Ja den kändes skön och helt underbar. Blommorna var olika och de försvann liksom under kanten. Jag vände på kaftanen, ja, där fortsatte de i ett annat mönster men hängde ihop på ett sätt ändå.

Då såg jag den vita lappen. Vad stod det? Ett fem-siffrigt belopp. Jag stelnade till, fast i den lutherska traditionen, inte skall väl jag unna mig något. När skulle jag använda den här. Jag var ju ändå alltid ensam. På släktkalasen gick det ju inte att överdriva.

Jag fick flytta mig, det kom flera kunder som trängde på och pratade högt. Jag stod tyst kvar och tänkte på min dröm. Guld, orange och turkos och tjockt siden. Gjorde det något om jag provade? Den kanske ändå inte var i min storlek? Men känslan? Känslan? Hur skulle jag göra?

Att vara kreativ är också att skriva. Jag skriver, men jag skriver bara början på en historia – sedan är det upp till Er att fortsätta – vad kommer egentligen att hända eller vad vill Ni skall hända?

Jag kände händerna runt midjan, de kramade åt hårt. De stack upp ur madrassen och fingrarna höll fast. Jag vaknade till med ett skrik. Var var jag? I min säng, det var inget skrik, det var ett stönande. Men var det verkligt eller inte? Jag började vakna och satte mig upp. Det fanns inga hål i underlakanet. Det var en mardröm. Varför? Hade jag hört något obehagligt på radion eller TVn? Jag hade inte läst någon läskig deckare på länge. Allt var som vanligt i sovrummet. Jag snurrade runt flera gånger i sängen och kunde inte släppa varför? Jag gick upp och drack lite vatten. Snart skulle det vara dag och vad var det jag skulle göra idag. Jag kom inte ihåg. Svetten började droppa i pannan….

Ni kanske har upptäckt att jag ibland skriver små historier, men jag skriver bara början på en historia – sedan är det upp till Er att fortsätta – vad kommer egentligen att hända eller vad vill Ni skall hända?

Jag knackade på dörren. Jag knackade på dörren igen. Ingen öppnade. Jag väntade och sedan kände jag på handtaget. Mässingen kändes mjuk i min hand. Många hade använt handtaget. Dörren öppnades sakta. Den var alltså inte låst. Jag gick in i den lilla fyrkantiga hallen, väggarna var vita som nymålade. Jag tittade åt höger genom dörröppningen och rakt mot en matplats med en starkt blå vägg. Då såg jag honom. Han stod med profilen mot mig och pratade engagerat i en mobiltelefon. Jag ropade Hallå för att få hans uppmärksamhet. Han vände sig hastigt om mot mig och hans ögon mötte mina ………..