Befriade nalkas vi ljuset, en glänta, en öppning i skogen –
vi har vandrat från natt till näktergal.
Dikt av Bo Setterlind, I bokskogen.
Visst är denna dikten vacker, vilket man har en partner eller en släkting eller en vän eller om man går ensam med sina tankar. Längtar till våren och ljuset i bokskogen.
Har du förmåga att föreställa dig något, eller att drömma och fantisera? Det är visionens kraft för att skapa det man önskar sig. Det kan vara en mental bild i ditt sinne eller en idé för ett broderi eller målning. När du börjar tänka på din bild eller idé regelbundet och ofta, så det blir en aktiv del av ditt liv, så blir det större chans att du kommer att lyckas.
Jämför med idrottarna nu inför OS i Sydkorea, nyckeln är förstås att träna och träna. Men viljan och föreställningen om att de gör ’sitt livs skidlopp’ måste också övas och tänkas på, vartenda stavtag. Den här förmågan till att skapa bilder i vårt inre utvecklar oss människor. Denna kreativitet är del av grunden för skapande.
Mina ord om detta är mina egna och de är ämnade att få er att börja reflektera. Det här ämnet, mental träning är enormt stort och kan ses från flera håll. Men det gäller att ta ett litet steg och börja.
Mitt lilla steg brukar vara att skriva upp eller skissa idéer. Kanske gör jag ett collage, där jag samlar citat, bilder, färger med mera som visar hur jag vill att mitt mål skall vara eller se ut när det är klart. Ibland gör jag det i datorn, men för mig känns det bättre att göra det med penna i handen. Det är något med handen.
Handens rörelser, att hålla någon i handen, att skapa med händerna.
Jag önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt 2018. Vad hoppas Ni av kommande helger?
Jag hoppas att ta det lugnt, att ha mina närmaste runt mig, mycket god mat i lagom stora portioner och glatt umgänge. Jag frågade mitt fem-åriga barnbarn vad hon hoppades på. Vad tror Ni hon svarade? Det var ju givet. ’Jag önskar mig 21 julklappar.’ Det gör att jag reflekterar så här.
Vad tar vi med oss från det gångna året?
Köpa nytt hela tiden. Har vi blivit alltför vana vid att kunna köpa nya prylar och nya kläder? Måste vi ha allt nytt? Hur mycket behöver vi egentligen? Jag måste medge att ibland kan man bli på gott humör av att shoppa. Jag besökte en julmarknad i helgen och där fanns det hur många tomtar som helst. Förr gjorde man julpynt av papper, precis som i granen i Greve i Danmark. Jag nöjer mig i år med en liten gran med röd jul-rosett.
Det är svårt att generalisera om shopping, men för mig blir det nog ett försök till köpstopp vad gäller kläder. Jag har nämligen en plan…..
Något annat jag tar med mig från det gångna året är att försöka glädja mig åt de små sakerna varje dag. För mig har det blivit än tydligare genom sorgen efter en kär väninna och en ung släkting. Var rädd om varandra. Fånga dagen.
Jag gläder mig mycket åt mina utställningar jag haft under 2017. Det har varit givande och gett mig många tankar inför framtiden.
Vad vill vi och vad önskar vi oss av 2018?
Helgerna är ett bra tillfälle att göra det man vill av dagen. Det är också tillfälle att vila. Att vila – det kan vara att låta insikter sjunka in och gro. Vad är det viktigaste för dig under 2018?
Kreativitet handlar om experiment. Ibland blir inte resultatet det man förväntade sig.
Jag har ambitionen att gödsla mina grönsaker med nässel-vatten. I juni i år plockade jag därför nässlor och la i en hink med vatten. Då kom jag på, nässlor borde ju ge färg åt tyg också. Jag la i en bit vitt tyg och sedan glömde jag bort allt, både att vattna och tyget. I augusti kom jag på, javisst ja, tyget i nässel-vattnet. Vad hade hänt? Tyget hade gått i trasor, se bilden. Jag har inte slängt det utan tvättat bitarna. De kan komma till användning vid ett annat experiment. Förresten grönsakerna växer också utan nässel-vatten.
Är det någon mer än jag som gärna går på loppis, på Erikshjälpen eller andra välgörenhetsorganisationer? I veckan fyndade jag böcker, tyger att brodera på, helt klart korsstygnsbroderi för 16 kr, två handvävda handdukar för 22 kr styck och en vävskyttel från 1885 för 15 kr.
Tänk om vävskytteln kunde tala och berätta om alla de tankar som ägarna har tänkt på och drömt om när de vävde. Skytteln är så väl använd att den är sidenmjuk på träytan. Jag upptäckte inte årtalet 1885 förrän jag kom hem, dessutom står det med blyerts inuti H Ohlson och på den ena handduken är märkningen HO. De kanske hör ihop?
Min reflektion
är att det är alldeles för billigt för allt det arbete som är nedlagt, men trots det vi får inte ge upp; det är lika viktigt att trots det fortsätta väva och brodera och arbeta med händerna för att föra vårt kulturarv vidare.
Jag återupplever 1980-talet när jag växtfärgar, det är magiskt att se olika färger växa fram ur växtdelar. I år har jag ordnat det bra, en elektrisk kokplatta och en nyköpt rostfri kastrull, står bra på altanen. Jag behöver inte elda under någon gryta med ved, det räcker att röra i grytan emellanåt, så inte ullgarnet kokar.
Så här gör jag när jag växtfärgar:
Ullgarn måste betas först, dvs kokas en timma tillsammans med betmedel, jag valde alun. Sedan plockar man växter och kokar dessa i en timma, silar ifrån och sedan läggs ullgarnet i och kokas en timma. När man tar upp det så är det oftast ganska mycket färg kvar i badet, så då får det bli ett nystan till som kan få färg genom att kokas en timma. Därefter skall garnet tvättas och sköljas.
Årets färgväxter var tre:
Renfana som gav klara gula färger; fläderbär (som jag haft frusna) som gav rödaktig dunkel färg; och röda lökskal som gav brunaktig färg. Jag trodde lökskalen skulle bli röda, men det är troligen med en annan betning (vinsten+tennsalt) som det blir så.
Det är beroendeframkallande färgning, så i slutet på dagen så blandade jag alla färgslattar och det blev en mixad färg, ljust brun.
Dessutom färgade jag bomullstyg och det blev fina färger. Det goda resultatet var tack vare ett för mig nytt sätt att beta tyg, först med tannin och sedan med alun.
Växtfärgade ullgarner färgade med från vänster renfana, fläderbär, lökskal och mixRenfanaGult ullgarn färgat med renfanaUllgarn påbörjad färgning med fläderbär
Tvättade tyger färgade med fläderbär, renfana och röda lökskal
Är det någon mer än jag som gör saft? Och sedan tar skummet och gör kräm på? Det är inte skumt, det är ren nostalgi att någon gång att under sommaren smaka barndomsminnen, en liten skål med röd skumkräm. Den blir godast av jordgubbar.
Idag har jag plockat mycket vita vinbär, lite krusbär, blad av krusmynta och lagt till en citron. Det har blivit jättegod saft.
En starkare dryck att dricka på vinterkvällarna, kan du få av jordgubbar gör så här:
Fransk jordgubbslikör
250-300 gr mogna jordgubbar av söt sort (ca 0,5 liter)
1 flaska rosévin, 75 cl
3 dl strösocker
3 dl Eau de Vie
Rensa och dela bären, lägg dem i ett kärl och slå på vinet. Täck kärlet och låt bären dra i rumstemperatur ett par dagar.
Slå vin och bär i en kastrull, helst rostfri, och rör ner sockret. Värm utan att koka, bara så att sockret löser sig under omrörning. Låt kallna. Sila från bären och filtrera vinet. Blanda vinet med konjaken och tappa likören på flaskor. Lagra ett par månader, gärna längre innan avsmakning.
Vad vore en semester utan ett slott? Grönsöö slott byggdes på 1600-talet och idag visas parken, trädgården och slottet, mycket välordnat och imponerande.
God fika kunde man göra i det gamla brännvins-bränneriet och sedan började visningen av slottet som var delvis bebott och visade på olika stilar från 1600-talet och framåt. Förutom en historielektion som var det mest intressanta all textil som fanns. Fröknar förr fick inte arbeta men de skulle inte vara sysslolösa, därför fanns så mycket handarbete. Mycket traditionellt, men även egna mönster med blommotiv.
Denna historia bestod av Linnés botaniska trädgård, Birka och Grönsöö slott och avslutas idag på Världsbroderidagen och runt i hela Sverige sitter brodöser idag och inspirerar på allmänna platser. Jag har valt idag att sitta hemma och brodera fritt med slagordet: Brodera mera.
Under vikingatiden fanns inte Stockholm, utan istället fanns Birka. Under 200 år, 700-900 år e.Kr., var Birka på Björkö i Mälaren knutpunkt. Där bodde ca 700 personer, från kung till trälar på ca 7 ha. Unik plats, ett världsarv, med ett fint museum och en underbar natur runtom. Tur också att vi fick en vältalig guide som berättade hur det var förr, mittemellan Asa-tron och kristendomen med Ansgar. De var duktiga hantverkare av alla slag och de visste allt om textiltillverkning redan då. Mindre än 1 % av Birka är utgrävd.
Men alla utgrävningar var igenlagda så det var museet och uppbyggda miljöer som gav informationen. Det är nog så inom arkeologi-världen. Vi har ju i Skåne den stora utgrävningen av Uppåkra. Från omkring 100 år f.Kr. fram till någon gång på 1000-talet e.Kr., i mer än 1000 år låg staden Lund vid det som nu är Uppåkra sydöst om Lund på ca 40 ha. Uppåkra är Skandinaviens största, fyndrikaste och mest långvariga järnåldersstad. Hoppas de kan få pengar att gräva mer och bygga museum även där.
