Njut av våren och de olika gröna färgerna och alla andra färger! Känner tacksamhet.




Vad är det jag tittar på när jag väver? Jag tänkte visa några bilder av det som ger mig en positiv känsla när jag slår vävbommen vid varje inslag.
Det jag väver nu är Bunden rosengång 4-skaft, s k Gubbatäcke. Jag gjorde dock inte gubbar utan gummor, kvinnor med röda strumpor. Det var ju 9 mars 2022 Internationella kvinnodagen den dagen. Om Ni inte har läst kvinnohistoria, försök ta er tid och göra det. Det ger både kunskap, tålamod och vetskap om att det inte är jämlikt än överallt.
På en enkel tavelhylla har jag samlat från vänster:
Tavla med övningar från en helg på Helliden med Bates o Blixt.
Tavla med övningsklipp från kurs på Sätergläntan.
Tavla i akryl från ett besök hos en kyrka i ett munkkloster i södra Frankrike.
Tavla i broderi från en övning i Bates o Blixt kurs om olika färger.
Nu är väven uppsatt med allt vad det innebär, nysta garn, förskedning, pådragning, solvning, skedning, framknytning, uppknytning med mera. Det blev bra och det blev rätt. Så skönt, det var ett tag sedan jag gjorde detta. Se vilka figurer jag hittills gjort, ett kors, en ros till svärmor Alice som dött, och en gubbe, min gubbe. Emellan hann jag med en tokig fågel också. Brodera mera, det är så meditativt.
December 2021 och Januari 2022 börjar för mig med mycket gemenskap och mycket mat och bakning. Jag har testat min mormorsrecept på ‘Rostocks stjärnor’:
200 gr smör, 200 gr vetemjöl, 3 msk vispgrädde
Rör smör, mjöl och grädde. Låt degen vila i kylskåp en timma. Kavla ut den ½ cm tjock, vänd degen ett kvarts varv mellan varje kavling; och ta ut kakor med stjärnmått eller glas. Pensla kakorna med lite äggvita, tryck dem i pärlsocker och lägg dem på smord plåt. Grädda i 225 grader i ca 5 minuter.
Jag har inte haft något mål utan gjort som Paul Klee säger I Pedagogial Sketchbook från 1925:
’an active line on a walk, moving freely without a goal. A walk for a walk’s sake. The agent is a point that moves around.’
Reflektion från omvärlden: nya varianter av Corona – nu Omikron. Om man bortser från hälsorisker och dödlighet och sjukdom, vilket i sig är så hemskt att jag försöker avskärma mig från det (har tagit tre doser vaccin) så reflekterar jag på ett annat sätt ur broderi-synvinkel. Jag försöker tänka på hur virus och antikroppar egentligen ser ut. I ett mikroskop är ju allt grått eller ljusgrått, men när avbildningar sker så färgläggs olika varianter. Sök på Google efter mitochondria – cellens kraftverk, Golgiapparaten eller Antikroppar som bildas i B-celler, se bilden nedan, så hittar Ni intressanta former. Science-bilder var min inspiration när jag 2020 broderade min version av antikroppar som angriper Corona. Den heter ”Tillsammans – Antikroppar”. Tyvärr fortfarande aktuell.
Vill Ni ha mat-tips i advent, se vad jag skrev 4 december 2020. Jag har redan gjort både grytbitarna och den mjuka pepparkakan redan. Mums
Mycket att bestyra i advent och inför julhelgen. Vill Ni ha inspiration, var kreativa, tänk så här:
Kreativitet är att hitta på, experimentera, skissa, ta risker, bryta regler, göra misstag, reflektera, göra om, göra nytt och helt enkelt ha kul.
Att samla i ladorna, det är ett gammalt uttryck, ta tillvara, bärga, skörda. Jag fick slå upp betydelsen, eller rättare sagt googla och fann då: bibelns första mosebok – när det kommer sju goda år och sju svåra hungersår i Egypten. Då gällde det att samla i ladorna under de goda åren för att klara de svåra åren.
För mig beskriver det vad jag gjort i sommar, jag har samlat intryck. Jag har träffat släkt och vänner och förhoppningsvis spridit positiva tankar och jag har förberett material för att använda i vinter. Jag har också tagit foto på vackert och mindre vackert, allt sånt som kan ge inspiration till mönster och linjer.
Tiden är hur vi upplever den. Under pandemin när jag levde eremitliv så skrev jag av mig om tid, bl a detta i mars 2021:
”Jag väntar. En dag, en vecka, en månad. Livet rullar, på, posten kommer varannan dag, soporna töms varannan vecka. Värmen dröjer känns det som, men ingen nattfrost längre. Min försådd av blommor till balkonglådorna går trögt, hälften har inte grott och andra hälften växer sakta. Till och med tagetes växer sakta. Jag väntar”
I södra Spanien, i Cordoba föddes år 4 före Kr Lucius Annaeus Seneca som är känd som en framstående filosof. Han växte upp i Italien och skrev flera verk t ex Om livets korthet. Utan att jag läst dem själv, så har jag uppfattat att de handlar om att konsten att leva nu och att rätt uppskatta sina förutsättningar. Ju mer vi försöker att hinna med, desto mindre tid upplever vi som regel att vi har. Hur ska man få livet att gå ihop, tiden att räcka? Seneca hävdade att människan faktiskt inte lider brist på tid, hon slösar med den. Seneca skriver: ”Det största hindret för ett verkligt liv är den förväntan, som beror av morgondagen men förlorar den dag, som är…. Vart riktar du ditt öga, vad är det, du sträcker dig efter? Allt, som komma skall, är ovisst. Lev redan nu!”
Det är skillnad på tiden som Seneca levde och den tiden vi lever nu oavsett pandemi, väntan på vaccinering, osv, men mycket har vi gemensamt. Tiden räcker faktiskt. Koncentrera på det vi/du vill och sortera bort annat. Prioritera.
En sak jag prioriterade som intresserar mig oerhört (på grund av historiekopplingen) var när Broderiakademin under våren 2021 föreslog att samarbeta med Livrustkammaren inför Världsbroderidagen 30 juli 2021. Uppgiften var att leta i de digitala samlingarna, hitta ett objekt som man kunde brodera och göra sin tolkning av. Här är resultatet som Broderiakademin presenterade. Nedan är mitt objekt och min tolkning. Jag gick lite långt och experimenterade genom att sy med kassettband en stilisering av del av broderiet på Drottning Desiderias kamkofta.
Jag är nöjd med stiliseringen och utkomsten av broderiet, men inte helt nöjd med monteringen tillsammans med gammal hardangerspets, där jag också broderat samma stilisering. Broderiet, själva stiliseringen syns inte riktigt. Det får vila just nu, när tiden känns rätt, kanske jag gör om monteringen. Stiliseringen gillar jag så den kommer jag att använda på annat sätt igen. När tiden känns rätt, räcker tiden.
Jag läser nu ‘Konsten att städa’ av Marie Kondo. Städat och rensat har jag/vi gjort hela livet, men det är intressant att se skillnad och likheter med den japanska inställningen. Boken är lättläst och visst behöver jag reflektera över vad jag/man sparar på. Det hela går ut på att rensa i kategorier och förvara på smarta sätt. Kategorierna man skulle börja med var kläder, böcker, papper, osorterade föremål och sist föremål med känslomässigt värde. Förutom värdet på det du rensar ut så finns ju funktion, information och inte minst den känslorna. Har du köpt det på en viss plats, har det tillhört mormor osv. Ställ dig frågan: ger föremålet mig glädje?
Allehanda osorterade föremål har ett japanskt namn ’komono’. Det kan vara cd skivor, smink, väskor, udda sladdar, kontorsmaterial, nål och tråd, tyger. Den sistnämnda kategorin hade en undergrupp Extraknappar. Den började jag med.
Hur många har inte en burk, låda eller påse med knappar. Jag har knappar i två lådor och en plastpåse. När jag kasserat gamla kläder har jag alltid klippt av knapparna och sparat. Det kan ju vara bra att ha…. Jag har dock inte sytt i en knapp på flera år. Jag tänkte – kan jag använda överblivna knappar till något? Ibland ser jag på Pinterest exempel på kuddar och bilder med knappar, men jag tycker det är tråkigt att sy i knappar. Varför spara extraknapparna?
Följande foto är tagna idag fredag 24 sept 2021, då jag mer än halverade mitt förråd av knappar. Jag är nöjd. De jag har kvar har jag motiverat med att de kan vara bra att sy i eller sy på en bild eller går troligen inte att köpa likadana eller har affektionsvärde. Läs texterna under varje bild och begrunda. Hur många knappar har du sparat?
Om jag inte hittar rätt knapp, så kan jag ju köpa t ex i Trollhättans Sy-butik eller Knapp Carlsson i Göteborg eller på nätet från New York, bästa tygaffären någonsin, Mood Fabric.
Här är lite av det som hänt mig i sommar som jag vill dela. Det är de små ögonblicken som jag reflekterar över och som kan skapa något framåt.
Jag har lärt mig ett nytt sätt, att med trådar uttrycka glädje.