Förra veckan gav mig nya lärdomar som jag förhoppningsvis kan översätta även till målningar eller fria broderier. I alla fall blev jag glad över att lära något nytt.
2014 myntade den ryske psykologen Pavel Piskarev ”Neurographic art” eller ”Neurographica”, en abstrakt, terapeutisk konstform, där man omvandlar sin inre stress och oro till ett vackert konstverk. Denna förklaring är hämtad från Bildläraren, men vill du veta mer så sök neurografisk konst på Youtube. Det jag fastnade för var de böljande mjuka linjerna.
Zentangle är en ritmetod som går ut på att upprepa ett och samma mönster. Denna metod ska inte bara ge ett resultat av vackra konstverk utan dessutom fungera som en lugnande och harmonisk meditation för den som utför konstformen. Denna förklaring är hämtad från Penstore. Sök på zentangle på Youtube eller google så hittar du mer. Det liknar ovan neurografik.
Jag vet inte vem som sagt detta, men det är så sant eller borde vara sant för alla. Byt verbet Brodera till det du älskar att göra. Men ärligt talat, du har broderat och det känns bra, men efter ett tag så tittar du på arbetet. Det är ju inget, det blev fel, det säger dig inget. Det är då, det är då du skall ta ett djupt andetag. Lägg arbetet på ett bord eller häng upp det på en anslagstavla, backa två meter och titta. Observera och känn, nog älskar du det? Eller gå ifrån och titta igen efter några dagar.
Om du då inte älskar det, har du flera alternativ, slänga, klippa isär och sy ihop det på ett annat sätt, lägga i en låda för ufon (unfinished objects), eller gräva ner i jorden och ta upp det efter fyra veckor och se hur det ser ut???
Om du älskar det, så vad göra för att få det färdigt? Eller är det färdigt, skall andra färger läggas till, andra stygn, titel, brodera initialerna, börja fundera på montering?
Jag älskar processen hur den än går.
Passar ögat?Nej, det passade inte i helhet, så jag repade upp det vita.Nu får denna vila, initialer finns, titel just nu ’Apelsindalen’, montering i ram.
Jag har för vana att fotografera mycket, speciellt natur och närbilder. Det har blivit som min andra skissbok. Tänk på de små detaljerna, förstora, förändra.
Jag läser nu ‘Konsten att städa’ av Marie Kondo. Städat och rensat har jag/vi gjort hela livet, men det är intressant att se skillnad och likheter med den japanska inställningen. Boken är lättläst och visst behöver jag reflektera över vad jag/man sparar på. Det hela går ut på att rensa i kategorier och förvara på smarta sätt. Kategorierna man skulle börja med var kläder, böcker, papper, osorterade föremål och sist föremål med känslomässigt värde. Förutom värdet på det du rensar ut så finns ju funktion, information och inte minst den känslorna. Har du köpt det på en viss plats, har det tillhört mormor osv. Ställ dig frågan: ger föremålet mig glädje?
Allehanda osorterade föremål har ett japanskt namn ’komono’. Det kan vara cd skivor, smink, väskor, udda sladdar, kontorsmaterial, nål och tråd, tyger. Den sistnämnda kategorin hade en undergrupp Extraknappar. Den började jag med.
Extraknappar
Hur många har inte en burk, låda eller påse med knappar. Jag har knappar i två lådor och en plastpåse. När jag kasserat gamla kläder har jag alltid klippt av knapparna och sparat. Det kan ju vara bra att ha…. Jag har dock inte sytt i en knapp på flera år. Jag tänkte – kan jag använda överblivna knappar till något? Ibland ser jag på Pinterest exempel på kuddar och bilder med knappar, men jag tycker det är tråkigt att sy i knappar. Varför spara extraknapparna?
Följande foto är tagna idag fredag 24 sept 2021, då jag mer än halverade mitt förråd av knappar. Jag är nöjd. De jag har kvar har jag motiverat med att de kan vara bra att sy i eller sy på en bild eller går troligen inte att köpa likadana eller har affektionsvärde. Läs texterna under varje bild och begrunda. Hur många knappar har du sparat?
Mitt förråd av knappar från början, två lådor och en plastpåse.Nu har jag hällt ut alla knappar i en hög på bordet, se alla små plastpåsar med knappar i.Dessa hade jag glömt att jag hade, köpt på loppis i Paris, samma svarta knappar på baksidan också.Typisk plastpåse med extraknappar, hur många gånger går en knapp av idag?Enbart mina vita knappar, här ska rensas.Känner ni igen att det är trådar trädda igenom knappar av samma sort, för att underlätta.Dessa tror jag att jag skall spara, svarta till ytterplagg som jag planerar sy och röda för att de har fin färg.Dessa skall jag spara, för jag tror att en del har former som är svåra att få tag på idag och guldknapparna med tre kronor tillhörde min morbror som jobbade vid postverket för länge länge sedan.Detta är de knappar jag skall spara i min lilla låda. Se den fiffiga överlådan att ställa i.Lådan fick jag som lite av mina föräldrar och har hängt med sedan 1950-60-talet. Det har alltid varit sybehör i den och nu är det de knappar jag skall spara.
Här är lite av det som hänt mig i sommar som jag vill dela. Det är de små ögonblicken som jag reflekterar över och som kan skapa något framåt.
Jag har vävt trasmattor, men nu återstår vinterarbete lika länge med att knyta till mattvarpen i början och slutet.Syltat och saftat i lagom mängd, här är det vita vinbär och krusbär som har runnit av.Det blev snyggare på nära håll, ännu närmare kanske det kan bli ett abstrakt broderi. Kontrasterna finns där. De röda vinbären med socker och grädde smakar såå bra.För första gången, den blå vallmon blommar.Växtfärgning med renfana och gula lökskal med mera torkar i kvällssolen.Jag har testat några löv med eko tryck.Inte alltid så lyckat, men spänningen när man vecklar upp tyget efter två timmars ångning är olidlig. Dock inte samma tyg och löv som ovan.Några kanske kan bli broderier kommande år…….Avlopp behövde grävas om i ett gammalt hus, jag tittade på.Bollhortensian ”Anna-Belle” blommar lika fint alla år, men nu kom det kraftig regn och utan stöd, så la sig hälften. Det gör inget.Några av mina Trollhätte-bilder finns fortfarande att se hos STIWA i Trollhättan hos min konstintresserade skicklige frisör Jörgen, tack.
Jag har lärt mig ett nytt sätt, att med trådar uttrycka glädje.
Alla regelbundna sysslor som man upprepar fyller på källan. Att laga mat, skära grönsaker. Att promenera minst en halvtimme varje dag. Att sy är både lugnt och enformigt. Att vinterbada (inte jag), att duscha, att städa, att sticka – allt stimulerar den kreativa delen av vår hjärnan. Tänk efter vilken metod som passar dig bäst och använd den.
Fantasin behöver lättja – långvarigt, ineffektivt, förnöjt slöande, klotter och pyssel. Har någon sagt.
Om man (läs jag) inte experimenterar så kommer man inte framåt, man utvecklas inte. Men det är ju inte allt som blir lyckat. Nu kommer några inte helt lyckade områden hos mig, dvs misslyckade. Men det innebär ju inte att jag försöker igen.
Här har jag gjort en pesto på enbart morotsblast. Det smakade ok, men inte så jättegott. Nästa gång skall jag pröva med hälften morotsblast och hälften persilja och libbsticka. Jag skall också försöka färga ullgarn med morotsblasten, det lär bli färg.
Ett experiment som försvann var att göra en rosenolja. Jag plockade rosenblad av starkt doftande rosor som Ros de Recht och Rosa Mundi och la i solrosolja. Nästa dag hällde jag av det, kastade bladen och plockade nya doftande blad och la i oljan. Så höll jag på några dagar. Sista dagen så hade jag hällt oljan i en fin liten burk, men tyvärr ställt den strategiskt fel på köksbänken. Nästa dag när jag kom upp på morgonen så saknade jag burken. Den låg rengjord i diskmaskinen. Oljan uthälld, tack min äkta hälft för att du oftast diskar. Det kommer en ny sommar och rosorna blommar igen.
Purpurklätt en en trevlig perenn. Den har jag vid en trappa i sandjord och den trivs bra. Färgen är så häftig, så jag testade att plocka blad och hamra på tyg. Det blev svart och inte något vidare.
Jag har också testat att trycka på tyg med hjälp av bläck. Jag tog blad och klippte fyrkanter och målade på baksidan av bladet och sedan lägga mot ett tyg. Det blev inte bra, klumpar och prickar. Jag använde blad från Tobaksblomma. Jag kanske kan pröva ett annat år med andra blad, eller hade jag på för mycket bläck? Förresten heter det blad eller löv?
Eko-tryck eller Eco print är ett hållbart kontakttryck som överför lövets färg till tyg eller papper. Man lägger färska löv och växter i tyg, packar hårt och färgar i växtbaserat bad. Kontakten ger ett vackert avtryck. Inget tryck blir det andra likt. Det beror på så många variabler: betning, växter, årstid, tryck, värme, tid, färgbad. Resultatet är inte förutsägbart, så spännande.
Så här brukar jag presentera vad jag gör, se foto från den här sommaren 2020. Lika roligt som vanligt, se här som tidigare eller här
Lite mörkt, från tagetes och tagetesfröNågra blev lite mörka, så jag målade med textilfärg.
Snart midsommar och sommarlov. För mig ligger skapande och handens arbete varmt om hjärtat. Även om man inte arbetar med händerna, så är det en process att själen skall skötas om, värnas och värmas.
Kreativitet
Jag har hämtat in fem tips för att bli mer kreativ: (från tidningen Land 2020)
Var tillåtande mot dig själv. Det är ok att pröva och misslyckas. Man lär sig mycket av processen och de misstag man gör.
Var tillåtande mot varandra. Visa lyhördhet, tålamod och tolerans för att din partner eller nära vänner vill hålla på med sina projekt.
Var öppen för inspiration alltid. Rör dig i naturen, gå på museer och utställningar, besök andra slöjdare, läs böcker.
Anpassa ambitionsnivån efter hur livet ser ut. Starta inte för stora projekt och ta vara på småstunderna.
Städa inte undan. Låt grejerna ligga framme. Man ska inte behöva städa under ett pågående projekt.
Mat
Ni kommer väl ihåg att jag gett några recept….. Bakning och matlagning är meditativt för mig och så gott. Tänk på lata sommarfrallor, rabarbermarmelad och jordgubbsglass. Sök på Recept i Favoriter längst ner på min hemsida.
UFO – Kaffe Fassett
Det är en skön känsla att göra något man tänkt göra och att slutföra det. Ett av mina äldsta projekt, UFO Unfinished Objects, är att göra en bonad. Det var 2003 (ja, så länge sedan) som jag gick en en-dagskurs på Röhsska museet i Göteborg. Det var den amerikanske textil designern Kaffe Fassett som tillsammans med sin partner Brandon Mably höll i en work shop om lapptäcke. I förväg skulle vi klippa till ett slags skålar som vi sedan skulle kombinera. Det jag verkligen kommer ihåg från dagen, var snabbhet. Vi skulle inte tänka för mycket, utan testa och sätta ihop olika färger och mönster på bitarna. Stämde det inte ändra och testa igen. Gå en bit ifrån och observera.
Nu har jag tagit upp detta UFO från lådan och gjort en bonad. Jag har inte gjort precis som det var tänkt. Det har ju gått många år….. Jag har efter halva bonaden, börjat stjälpa skålarna och den sista är upp och nerpå. Jag började med kompositionen redan i höstas, så jag kan inte säga att det beror på att hela världen just nu är upp och ner. Jag kände mer att det är viktigt att ha balans i tillvaron, att hålla alla skålar i linje, att skålarna skall inte stjälpa, men ibland är ju livet i obalans.
Jag har broderat fast alla tygdelarna för hand, men använt symaskin till att fodra baksidan. En tunn list i överkanten håller bonaden uppe. Jag är nöjd, jag tycker om den, jag kan bocka av listan, ett ufo mindre.
Ha en bra sommar, jag tar paus på bloggen,jag finns på Facebook (Lena Nordström) och Instagram (Lena Nordstrom Nanel) kanske, när det känns så.
Från Kaffe Fassetts bok om lapptäckeFrån Kaffe Fassetts bok om lapptäckeMin bonadLäggsöm och KråksparkUngersk stjälksöm, Hungarian Braided stem stitchInspiration Kaffe Fassett år 2003
Det finns ett ordspråk som lyder ” man kan inte lära gamla hundar att sitta” som menas att när man har ingrodda vanor så har man svårt att ändra sig. Jag har aldrig någon sin gillat detta ordspråk. De som sagt det har ofta haft rädsla för att ändra sig och lära nytt. Jag har några exempel på rubrikens mening: Lära om Lära nytt.
Jag har inte gillat stilleben i konsten. Vissa konstverk inger ett lugn, men så snart någon sagt, nu skall vi skissa stilleben, så har jag ’gnällt’. Jag gillar inte stilleben. När jag gjorde det, tänkte jag inte på vilken negativitet jag spred. Men på en kurs så skulle vi förenkla och stilisera stilleben. Då fick jag en helt annan känsla för det. Jag kunde äntligen lära om och lära nytt. Jag älskar fortfarande inte stilleben, men jag kan analysera och se på dem på ett mer sanningsenligt sätt och inte döma innan.
För att minska mitt ’tygberg’ och för att jag gillar det, så har jag sytt på min symaskin väldigt mycket, bl a nya överdrag till utedynor. Vilket gjorde att jag satt lite fel, spände mig och fick ont i höger knä. Med andra ord, jag började använda vänster fot till att köra gaspedalen på symaskinen. Det gick, lite trögt till att börja med, men nu gör jag det hela tiden även om höger knä är bra. Jag har lärt nytt.
Jag har övat på något nytt också. Det första kuddöverdraget har jag sytt i en lapptäckesteknik som heter Stack and Slash. Googla gärna på tekniken, tygerna är till stor del gamla herrskjortor.
